Lina kan man skylla på att man var och shoppade hästgrejer istället för att blogga?

Igår bar det av mot färjestad rid och trav. Där tog jag nya mått till mina stövlar, som btw nu är beställda beräknas anlända kring vecka 40. Inhandlade självklart fler saker, en ny hjälm, lättviktshjälm faktiskt, står fast vid att jag tycker dom är fula, men denna var gudomligt skön och billig. Köpte även ett par mini-korta sporrar som jag måste ha på min tydligen väldigt känsliga häst, ett super fint regn-täcke med fleece som kostade typ noll och inget! Regntäcken med fleece är ju skit svåra att få tag på till ett vettigt pris, 1000 kr täcken i hagen är inget jag vill ha.

Kände och klämde självklart på Bucas härlig svett/transport täcke i mint grönt, måste ju snart köpa ett sådant! 

När jag kom hem på kvällen sen så åkte jag till stallet och eftersom hovslagaren måndags kväll meddelade att han inte kunde komma, så red jag en liten lugn tur ridhuset. Hon är ju inte öm eller något, så jag körde på Åsbergs tankar kring tappsko. Men som tur är så hörde jag av mig till Ulrika idag och hörde om hennes man kunde slå på en tappsko, gudarna måste ha hört mina böner, för han ska komma någon gång ikväll, jippie!

Tillbaka till ridpasset igår. Pican tyckte nog det hade varit tråkigt med vila och skritt för jäklar vad hon jobbade på igår, inte seg eller något. Så vi red allt som allt 30 min, men det var alldeles lagom för värmen var ju inte att leka med. Tänkte att det skulle vara lite svalt i ridhuset men icke, luften stod stilla! Men vi överlevde och båda var nog mycket nöjda.

Inatt drömde jag en jätteläskig dröm. Jag drömde att jag skulle släppa ut Pica i en hage vid ett privatstall som finns på anläggningen. Sen så blev hon typ själv i hagen och fick panik, kastade sig ut ur den. Men nu kommer det läskigaste, skadorna. Hon hade fått två djup skärsår i bringan utav tråden, sen hade hon småsår på hela kroppen och inte nog med det så var en fram skenan typ böjd bakåt, så hoven liksom åkte fram helt konstigt, djupt skär sår även där. Sen tillråga på allt så kunde hon inte gå utan ville bara ligga ner hela tiden. Jag var själv på anläggningen kunde inte ett enda nummer till en vetrinär. Så lite halvt panikslagen vaknade jag som tur var.

Tänk vad konstigt man kan drömma ibland, tur att många drömmar aldrig slår in iaf.

Men nu ska jag bege mig ut i solen. Ha det!

// therre