...än att vara i ett stall helt själv och det enda som hörs är hästarna som tuggar och njuter av sitt hö? Jag blir så lugn och harmonisk när jag får vara i den miljön. Det är som en avstressande miljö och själen får verkligen ro. Love it!  

Idag har det verkligen blåst storm ute hela dagen lång. Så därför bestämde jag mig för att Pica skulle få vilodag (ridhuset bokat från 15 till imorgon kväll) och tog en städdag istället. Har verkligen inte gjort det sen jag flyttade ner för 2,5 år sedan så det behövds verkligen.

Började med att tvätta Picas svans och skölja hovarna för att sedan olja dem lite grann. Snart börjar ju den torra perioden på året och hon börjar bli rätt skör redan, så det är väl bara att börja i tid helt enkelt. Måste iväg och köpa biotin någon dag snart. Sen fick hon gå till boxen och fortsätta äta sin lunch. Jag själv plockade ur alla mina korgar ur ställningen och rensade ordentligt, såååå mycket skit! Slängde gamla liniment som gått ut i datum och sen satte jag ihop den nya ställningen. Sopade sadelkammaren och satte sedan in alla korgar på plats igen. Vilken skillnad sen!

Före

Efter

Rensade bort en massa saker jag hade hängande på sidan och hängde istället upp mina sporrar, longerlina och delta, kedjegrimskaftet, hopptränset och nosnätet. Mer får det inte vara för då kommer snart samma ska ske igen. Tog även bort en överflödig korg i den översta och fick plats med vantarna ordentligt så jag slipper leta varje gång jag sak rida. Är nu i slutändan mycket nöjd med min insats, rent och snyggt samt ordning och reda!

(Fråga mig om en vecka igen hur det ser ut då   )

När jag städat klart mockade, tvättade krubban och hade en ordentlig mysstund med Pica. Hon ville bara bli kliad hela tiden. För så fort jag var i närheten så kliade hon mig med mulen och då var ju jag tvungen att klia tillbaka så klart. Borstade och gosade nästan en hel timme(!) har nog inte hänt förut. Men idag blev det verkligen kvalitetstid tillsammans och vi blev nog båda lugna i själen av den stunden och det övriga lugnet i stallet.

Avslutar med att presentera min dementa katt Fia. Hon ska vara med överallt och är mer hund än katt måste jag säga. Och det där med dement, hon är 13 år men beter sig som en kattunge. Men hon är sötast ändå! Neden på bilderna var hon snabb med att klättra in i min garderob en dag för att utforska lite. (Och nej, jag är inte bra på att hålla ordning, mosa i så mycket det bara går är mitt motto   )

Hur sjutton tar man sig till toppen?!

Nu ska jag avnjuta god mat i form av pizza. Har sparat mig hela dagen lång.

På återseende!

// therre

Fredag idag vilket innebar först uni och sen shopping i sällskap av mamma. Jag vet att inläggen inte duggat tätt men efter ridningen i onsdags så blev jag liksom helt depp på mig själv, mer om det längre ner.

Dagens shopping blev halvt lyckad och halvt misslyckad. Har länge länge velat ha och letat efter ett par svart jeans, men finns det några som passar? Nej för mina ben är inte gjorda för vanliga byxor, oftast är det för tajta i vaden(!). Så jag fick ge upp, köpte två enkla tröjor på Vero Moda istället i blått och gammelrosa, samt ett vitt baslinne på Gina Tricot. Sen bar det av till Ikea där jag köpte en svart ram som jag ska sätta Picas gångartsdiplom i, ville även ha en mindre ram för att sätta bäbisbilden på Pica i men de skulle komma in igen vecka 18.
Efter Ikea vidare till Stadium där jag hittade fin fina Lacoste skor för 500 pix   Blev kär i dem direkt, men självklart så fanns det bara ett enda par 38:or kvar och de hade en annan tjej redan "paxat" då hon höll i "visningsskon". Jag blev tjurig och sa: "Jaha, min vanliga tur, igen!" Expedit-killen skulle då var snäll och säga: "Så kan du ju inte tänka!" Men jag sa att det kunde jag visst. Hur som så sa expedit-killen att det kunde finnas sådana skor i stan så mamma var snäll och åkte dit med mig och visst fanns de där!

Se inte en svart sko, utan blååååå!

Väl hemma så åkte jag till Pica och longerade på hoppbanan, hon fick bara spunk-ryck en gång och galopperade hejvilt i alla galopper som fanns. Så hon fick galoppera tills hon själv inte ville mer. Knäppa häst! Men till slut så blev hon rätt så fin.

Men nu till varför det inte varit någon blogglust. I onsdags hade jag planerat att rida på hoppbanan eftersom hon fått gå inne några dagar. Men jag blir så förbannad och trött på mig själv som är sån jävla fegis! Orolig och hela tiden på spänn med världens ont i magen pga att jag känner ett sådant obehag av att rida ute. Vet inte om det beror på att Famor bockade av mig förr förra sommaren eller om det är omkullridningen med Donia. Men jag tycker verkligen det är obehagligt att rida utomhus. Speciellt när Pica blir spänd och ska börja hoppa och greja, jag vet ju att det inte blir något mer och hon skulle aldrig kasta av mig. Hon är ju världens snällaste även om hon ibland blir väldigt spänd och trippar på tårna. Jag vet inte vad jag ska göra åt det! Det bästa är ju att tvingas sig själv att rida utomhus så mycket som möjligt. Men när jag rider så blir jag ju bara hård i handen och kniper med benen = ingen avslappnad behaglig ridning. Tänkte prova att ha graman på imorgon för att se om jag kanske kan få Pica lägre i formen, hon blir lätt statisk och hög i formen ute, gramanen kan jag ju ta hjälp av genom att böja henne bättre osv när vi kommer till de lägena. Även om jag verkligen hatar gramtygel och tycker den inte ska användas för ofta så kanske det är en hjälp, iaf värt att prova.

Någon som har något annat förslag?

Nu ska jag snart äta mat, sen blir det tv hela kvällen. Imorgon blir det plugg för fulla muggar! Har kollat på studieplanen och får jag VG på nästa tenta med så kommer jag att få VG på hela kursen, med förutsättning att jag självklart klarar sista tentan såklart. Så nu ska jag verkligen plugga ordentligt för att få till det sista VG som jag verkligen behöver. Men nu är maten klar!

På återseende!

// therre

Hämtade ut min tenta idag och vet ni, VG igen!! Samma poäng till och med och jag hade rätt på de frågor som jag absolut inte ens kunde. Men lite sunt förnuft och logiskt tänkande är bra med andra ord. Fick till och med orden: "Jattebra tenta!" (det är inte fel skrivet, utan korrekt citerat av amerikanska läraren) skrivet på tentan, då blir man ju lite extra glad

Så nu ska det vara VG all the way har ja bestämt, nu jäklar ska det pluggas ordentligt!

Pica bjöd denna dag på ett strålande pass. Vi kunde till och med rida ett par programlinjer med bibehållen ridning. Jag tänker bara om hon börjar gå så här bra när jag rider själv, vad kommer hon då bjuda på när vi tränar?!

Red ett par skänkelvikningar ur LA:1 och det är tamejfan lika svårt varje gång. Vi kan rida öppnor och svaga slutor och stadig förvänd men vi kan inte rida en bra skänkelvikning. Känns ju lovande eller? Men jag gör säkert en hel radda med fel som gör att det liksom inte går, men det är bara att träna vidare. Vi kunde iaf rida fin fina tiometersvolter i trav

En fin bild på Pica från Mimmi's blogg

Nu ska jag ta mig något att äta, kolla studentmailen och sen ägna mig åt tv-tisdag.

På återseende!

// therre

...för jag har sån jävla huvudvärk!

Pica har fått nya dojjor på fram och brodden urplockade bak, min hovslagare is the best! Så nu är hon liksom fullt utrustad för sommaren. Det firade hon med att rulla sig i leran så hon blev alldeles ruggig i pälsen. Men hellre en längre borst och en glad häst som får gå utan täcke och rulla sig i leran och få sol på kroppen. Än att jag ska vara lat och låta min häst ha täcke, i strålande sol, för att jag inte orkar borsta, never!

Skrivit klart grupparbetet idag, sista finishen imorgon. Skrev min diskussionsdel lite snabbt innan stallet och skrev ursäktande till de andra att jag hade total "tanketorka" och skulle skriva mer ikväll. Men de tyckte den var mer än bra, så jag sparar min hjärna till imorgon istället.

Nu ska jag gå och dö i soffan framför tvn.

På återseende!

// therre

Helgen är till ända och jag har hunnit med kalas,att vara blåbärsdressyrs-sekreterare, rida och äta plankstek. Planksteken var nog det bästa på hela helgen, alltid lika gott!

Gårdagens ridpass gick till som följande. Borstade och gjorde iordning Pica, såg att vänster framsko satt lite på sniskan och tänkte snart kommer hon att tappa den (igen!). Sadlade, tränsade och stövlade mig själv, därefter ut i ridhuset eftersom det blåste kallt och höstlikt ute. Hörde på vägen in hur skon liksom klingade dvs satt löst. Red sen ett väldigt bra pass till att börja med, sedan snubblae hon och jag tänkte nu åkte säkert skon. Men jag tittade lite snabbt och kunde inget se så jag red vidare.

Superfin kändes hon fram tills jag började rida lite programlinjer. Då blir jag så passiv och tänker enbart på själva linjens utformning och inte på att jag ska rida Pica hela tiden. Så då blev hon lång och hög i formen, men kunde hitta tillbaka någorlunda bra mot slutet. Skrittade av och skulle sedan gå in i stallet, då hör jag hur det är en sko borta och säger ett par välvalda ord. Av med sadel och träns sedan ut för att leta sko. Jag visste ju vart den var, trodde jag!

Efter 20 minuters letande med krattor och "grävning" tillsammans med Angie, Mimmi och Frida så gav jag upp letandet. Den var borta! Men jag var ju helt hundra på att jag just sett skon sitta på sniskan i boxen och sen hört den vara lös när jag gick in i stallet, men inte en sko!

Frida och Mimmi vägrade ge upp och gick en vända till i ridhuset och hittade till slut skon. Självklart där vi alla 4 stod och grävde och letade, där jag var helt hundra på att den skulle vara. Så det var kanon att de hittade den.

På kvällen avnjöts goooood plankstek i gott sällskap, måste göras om snart!

Idag när jag kom till stallet efter en snabb cykeltur, den första iår och det var härligt! Vore ännu härligare om jag kunde ha någon som sa åt mig att sluta cykla så fort jämt, håller en stadig hastighet på 20 km/h. Så det tar ju egentligen inte mycket längre tid att cykla än att åka bil, så hädanefter tror jag det får bli cykeln till stallet.

Väl där så var det redan mockat, så jag gjorde maten och sedan satt jag igång att borsta. Kollade på vänster framhov att den inte var trasig men den såg fin ut, så då avgjorde jag att det gick att rida utomhus. När jag sedan sadlat, tränsat och skulle gå ut så hör jag att hon tappat ytterligare en sko. Många fina ord igen, så även den andra framskon var borta idag.
Men jag gick ut och red ändå, tänkte att om hon skulle kännas konstig kunde jag ju bara gå in. Men hon kändes inte konstig utan som vanligt när vi är ute. Men hon var betydligt bättre idag än sist, vet inte om det beror på vädret, underlaget eller att hon hade sällskap.

Men det gick rätt hyfsat, red några tempoväxlingar i galopp och här kan man ju säga att det räcker med att lätta pytte i handen så sticker hon iväg. Men till slut så blev de rätt bra. På slutet började hon bråka igen, då blev jag arg och tvingade mig själv och henne att fortsätta en stund till. Hon får verkligen inte vinna i sådana situationer utan även om jag tycker det är obehagligt så ska jag inte hoppa av och ge upp. Men jag vann och vi kunde sedan gå hem igen.

Där blev det svanstvätt och dusch, för hon blev rätt svett utav både jobb och spändhet.

Nu ska jag ta lite mat för jag är super hungrig. Imorgon kommer hovslagaren och slår på nya dojjor fram, hoppas även han kan plocka ur brodden bak åt mig. Har en som sitter jätte hårt. Själv åker jag till uni för att skriva klart grupparbetet.

På tal om uni har jag anmält mig till Samhälls och beteendevetenskapliglinje till hösten, hoppas på att jag kommer in. Har redan planerat vad jag ska läsa. Det blir Psykologi A-, B- och C-kurs (A-kursen läser jag ju nu) samt Kriminologi A-, B- och C-kurs (C-kursen är ny från ht 2011). Hoppas på att man får läsa allt som jag vill, blir perfekt för framtiden. Om jag räknar lite fort så är jag nog klar sommaren 2013.

Men mat var det ju, på återseende!

// therre

Antal medverkande: 3

Plats: Krämaren, Örebro

Tidpunkt: ca 16.30

Utförande: De tre medverkande personerna kom en och en för att ställa sig på en utvald plats nedanför en rulltrappa. Där skulle de stå och titta helt planlöst uppåt mot taket.

Varför?: För att se om andra människor reagerade på de tre personernas beteende och hur de uppförde sig när de lade märke till dem.

Resultat: Det roligaste i experimentet var när en man kom åkande nedför rulltrappan och upptäckte de som stod och tittade. Han tittade först på dem och sedan lite grann för att se om han kunde se vad det tittade på. När han kommit ned med rulltrappan ställde han sig en bit bort och fortsatte titta för att se vad de medverkande tittade på (alltså inget). Sedan förflyttade han sig bakom och fortsatte titta innan han gav upp och gick vidare.

Flera andra personer slängde blickar uppåt mot det "osynliga" föremålet för att se vad som kunde fånga tre personers uppmärksamhet.

Ett väldigt roligt experiment som visar att vi människor gör som andra människor, dvs gör samma sak. Vi är nyfikna varelser helt enkelt.

Kan säga att vi hade väldigt roligt åt den mannen som sprang runt febrilt för att se vad det var som var så intressant att titta på, haha! Stackarn, lurad utan att veta om det.

På måndag skriver vi rapport på det hela, förhoppningsvis hinner vi klart då med och då är det bara tentaplugg som gäller efter det.

Imorgon åker jag upp vid 10 för att hjälpa Åsberg på blåbärsdressyr och sen hem för att ha kalas. Inte för mig utan mamma och mormor. På em blir det ridning och kvällen äter vid "födelsedagsmiddag för Ida" på Katrinedalskrogen.

På återseende!

// therre

Pica fortsätter även idag att kännas gudomlig och då ska tilläggas att stövlarna åkte på idag. She´s the best helt enkelt! Ångrar inte en minut eller krona på denna underbara häst!

Stövlarna även de fortsätter att briljera, de börjar bli mjukare och börjar få den där som kallas för underskänkel att ligga på någorlunda bra plats. Dock är de fortfarande lite stela vid vristen så svikten man har i vristen hamnar på något konstigt vis uppe i höften. Jag vet knepigt låter det, men lets say att det är väldigt skumpigt då.

Så när jag avslutade henne idag hade vi återigen fått fint gung/svikt/häng vad det nu kallas(?) i steget, en helt otroligt bra känsla! Hoppas på fler sådana och definitivt sådan på nästa träning då vi kan få rida mer i den härliga känslan.

Välinvesterade pengar #1    

Välinvesterade pengar #2   

Från välinvesterade pengar till skola. Idag fick jag träffa min nya grupp. Tanken var att jag skulle ha träffat dem innan föreläsningen, men eftersom Örebro har dragit om alla busslinjer (till det sämre!) så kom jag 5 minuter innan föreläsningen började. Så det var till att skicka sms till den tjej som jag hade nummer till och bad att få träffa alla utanför salen på rasten. Så sagt och gjort så träffades vi och det verkar vara en hop trevliga och roliga människor, me like! Så imorgon ska vi genomföra vårt experiment (som jag kan redogöra för imorgon) vilket ska bli väldigt spännande. Sen så skriver vi klart rapporten redan nästa vecka, härligt! Då slipper man ha det hängande över sigi flera veckor och sen stressa ihop allt på slutet. Kanon!

Så imorgon far jag med Andréa in redan vid halv elva mot uni för att plugga lite och sedan luncha tillsammans innan vi skiljs åt.
Pica får Mimmi-mys och promenad imorgon vilket kommer göra henne gott. Hon förtjänar det efter två kanon pass två dagar i rad. Nu ska jag entra duschen och sen sova är väldigt trött.

På återseende!

// therre

...ca 50 sidor lästa i psykologiboken fick jag ge upp. Ögonen rörde sig och "läste" men inget uppfattades av hjärnan, jag kunde inte ens tänka på något annat liksom. Vilket annars är väldigt lätt hänt när man sitter och läser om en miljon detaljerade experiment och på engelska dessutom. Så jag gav upp helt enkelt, vill gärna ha någon sorts koll på det jag läser om.

Så jag begav mig till stallet iställt. Där väntade ju en förhoppningsvis härlig träning. Och vet ni, den blev himla härlig! Pica var helt super. Red totalt 25 minuter varav Ola hjälpte till med någon kommentar här och där. Jag var inte ensam om vi säger så, FF som tränade för Cissi, Madde och jättebiff-Loffe och sen söta Emilia på ännu sötare Lott = trångt på 20x40m!!!
Men jag red på Pica ändå, först på fyrkant lite skänkelvikningar och sedan in på volten där Ola stod på läktaren. Pica blev kanoners och Ola kommenterade med att nu började hon ju faktiskt få lite gung i steget. Då blev jag glad! Tänk att vi kommit så långt på så kort tid egentligen, nu fick jag verkligen mer hopp för framtida utveckling. Eftersom hon gick så fint och det var trångt i ridhuset fick jag avsluta henne istället. Dumt att förstöra när hon gick så bra, bättre att sluta på topp helt enkelt!

Men jag insåg att för att vi ska kunna komma någonstans här i världen med dressyren så behövs det konditions tränas, så nu jäklar ska det ut och promeneras och sedan så småningom börja springa. Vill vänta på utlåtande från ortopeden om vad man får och inte får göra med diskbråck, men gå är ju alltid bra I think.

Efter ridpasset fick hon fina Bucas-täcket på sig och en tuss hö. Sedan skulle jag lägga in lindor i min korgstapel i sadelkammaren, men den korgen ramlade bara ned och passade inte längre, så jag blev arg och sparkade in korgen (hur nu det skulle hjälpa det till det bättre?) och då rasade alla korgar istället. Bra gjort!

Angie kom sedan in mitt i mitt raseriutbrott och sa att hon sett att själva ställningen hade gått sönder.

Hur sjutton är det möjligt?! Men det blev till att knyta ihop med hösnöre och sedan köpa ny nästan gång jag åker till Ikea.

Tillfällig lagning som jag hoppas håller.

Hur kan det gå sönder egentligen? Jag vägrar erkänna att det kanske är lite för många grejer, så det är ju inte det som är problemet iaf   Så jag skyller på att den är gammal helt enkelt.

Imorgon åker jag till uni för att först träffa min nya grupp, spännande och se vad det är för människor. Sen blir det föreläsning, väl hemma vid halv 6 så är det direkt upp till stallet för ridning. Hoppas självklart på samma känsla som idag. Nu blir det duschen.

På återseende!

// therre