Hemma igen efter en helg uppe i Härjedalen och Lillhärdal, Idas "hemort" (hon kommer därifrån) och där hennes pappa bor, som även vi bodde hos i två nätter.

Resan började i fredags kl 15.30 Smdig resa med ålgar på vägen som jagades ner och ut i skogen av någon tjurig gubbe. Jag ville leka paparazzi och ta kort men det hann jag inte med, älgen var för snabb och jag för långsam. Bilfärden fortsatte med ett snabbt stopp i Mora där jag drabbades av ett hysteriskt skrattanfall efter att Andréa sagt en rolig grej, kan skratta fortfarande åt det.
Klockan ca 19.00 var vi framme i Lillhärdal på Drängsgatan. Packade in alla väskor och det är ju sjukt hur mycket packning man kan ha med sig trots att vi endast var fyra tjejer som skulle vara borta 2 nätter. Sen snabb mat och sen göra sig iordning. Nere på byn vid ca kl 00-02, sen hem för att sova.
Lördag spenderades med att besöka byn där det var marknad, äta kolbulle och sen åkte vi till Sveg för att besöka Dollarstore (Andréas bästa!) och kolla på den nya ridanläggningen de fått. Dock var det mer öde än i Saharas öken där. Väl hemma vilade vi middag innan det blev dags för dusch och kvällsmat.

Himmlen var helt slående häftig och  fin!

På kvällen var det sedan min bästa höjdpunkt på helgen, OLA!

Sjukt snygg och sjunger sjukt bra! Jag blir som en liten 14-årig tjej när jag ser och hör honom, man kan inte bli annat än kär! Ringde även Jenny som fick ta del av lite musik genom telefonen.

Dock var han en stor besvikelse när han först är 30 minuter sen upp på scenen och sen spelar i 30 minuter utan en endaste extra låt och ingen autograf-skrivning. Dryg? Ja, det kan man säga! 

På kvällen sen blev det discodans där vi var way to old kan man säga! Vi var liksom mittpunkten där vi på ena sidan hade småkidz dvs 14-17 åringar och andra sidan ännu mindre småkidz dvs 10-13 år. Så vi gick hem!

En härlig tripp uppåt i landet och jag kan förstå att folk väljer att semestra uppåt i landet för det ingiver ett verkligt lugn! Min bästa känsla var när vi hade ca 3 mil kvar tilll Lillhärdal och stannade mitt ute i ingenstans för att uträtta behov i orörd natur. Mäktig känsla! Totalt lugn och helt tyst, endast naturens egna ljud från träd och annat, inte en bil så långt ögat kunde nå (dock körde det ju förbi en bil såklart, men ändå). Det går liksom inte ens att beskriva det måste upplevas!

Men ändå efter en trevlig helg utan stall och hästdoft så längtar man faktiskt lite. Så igår när jag kom hem åkte jag direkt till stallet för att hälsa på Pica.

Hon är nog det bästa som finns!  

Hon var lite svullen på kinden, antingen från en smäll eller en broms som bitit i ett blodkärl. Hon hade inte ont när man tog på det så det är nog ingen fara, får se i eftermiddag hur det ser ut då. Då är det även dags att hoppa upp i sadeln igen och sätta igång. Det ska bli så härligt!

På återseende!

// therre