...satt stövlarna nästa perfekt! Bestämde mig idag för att nu jäklar skulle jag kunna sitta ned i sadeln med nedtrampad häl och utan att skänkeln åker upp. Och vips! Med lite envishet så gick det, Mimmi stod på läktaren och sa efter avslutat pass att min skänkel var mycket mer stilla. Så nu är det bestämt, nu ska det ridas i stövlar om det så ska blöda i knävecken! Målet är att kunna ha dem på tävlingen om två veckor, men det är under förutsättning att jag kan sitta ned och rida utan några större problem.

Så i två dagar har jag nu varit duktig och ridit med mina stövlar, väntar på att det ska torka upp lite ute så jag kan ha dem även där snart. För de gav ändå en lovley feeling när de satt som de skulle!

Vecken kommer sakta men säkert

Pica hon fortsätter att gå fint. På ett sätt bra och på ett sätt dåligt. Det som är bra är att man kan få en fin känsla varje gång och nu börja rida lite mer samlat utan att för den skullen tappa allt, det som är sämre är att jag vet att om jag kräver för mycket hamnar vi i en dålig period och det vill jag inte ha på till tävlingen. Men jag fortsätter rida med mer krav för det är ju det som behövs.

Igår när jag kom till stallet så möttes jag av en fin fin halv-lerinpackad häst.

Pica hade firat att hon blev avtagen täcket i hagen när solen tittade fram.

Jag uppskattade inte det lika mycket som hon, men det tyder ju på en välmående häst.
Efter en hel del borstning så såg hon ut som en dressyrhäst igen. Ville dagen till ära inviga mitt nya schabrak med tillhörande lindor och se så fin fin hon blev.

Kan säga att jag definitiv kommer köpa fler schockemöhle-lindor (och schabrak) för de var underbara att linda med. Kunde till och med få märket på utsidan av skenan plättlätt. Asbolut mina favorit lindor!
Även idag fick hon springa fint iklädd denna färg. Hon var riktigt fin idag, kunde rida henne kort kort i galoppen och böja henne. Igår var hon lite hängig i yttertygeln i vänster galoppen, men det var som bortblåst idag. Så det var ett sånt där guldläge nästan. Fick ju inte till min egen sits förrän slutet av passet, men då gick det som smort. Provade några mellantraver på slutet och det gick katastrofalt under nedsittning, men då red jag lätt i stället och då kändes hon kanonfin! Taktmässig med härligt stöd i handen hela vägen utan en endaste känsla av att hon skulle slå sig fri och bli springig. Då avslutade jag henne och klappade om henne mycket när hon var så himla duktig och fin!

Imorgon rider vi på hoppbanan med lite lägre krav, men ändå krav på att hon ska vara i ett stycke absolut inte var lång. Men inte samma krav på samling utan mer låg form. Nu tv!

På återseende!

// therre