...därav kort inlägg nu!

Skrittade ut med Lollo och Elske, Pica tyckte det var läskiga soptunnor vid brukshundsklubben så hon hoppade nästan över lilla Elske. Men i övrigt gick det bra, trots storm och regn på hemvägen. Tack för sällskapet Lollo!

 Sen fick Pica duscha, olja-hovar och fina flätor i svansen som vanligt. Sörjde sadelgjord och satte på nummerlapp och schabrak. Sen var ju allt klart för morgondagens tävling.
Fixade därefter med anläggningen som behövdes fixas, framridning, ljud, avspärrning och tävlingsbana. Effektivt arbete av 5 personer så gick allt som smort, kom  ju hem före 20.00

Nu ska jag ladda för tävling, kolla igenom programmen en sista gång och få en vision av hur jag vill ha det. Sen imorgon ska det göras till verklighet, har alltid en sådan uppladdning.
Imorgonbitti blir det upp och vara i stallet vid 7, först sätta på ljudet och sen ska jag mocka och göra mat innan jag knoppar Pica. Klockan 8 ska jag försöka hinna se klubbens första ekipage. Själv startar jag LB:n 10.08 och sen LA:n 12.56. Imorgon hoppas vi på att framgångarna fortsätter. Pica fyller även 10 år imorgon så det vore kul om vi kunde prestera lite extra bra just imorgon, särskilt eftersom det då också är 1 år och 1 dag sen jag köpte henne. Tänk vad långt vi har kommit på bara ett år!

This is the vision!

Wish us good luck!

På återseende!

// therre

Efter att ha fått tagit bort en riktig bästa vän, även om vi fick för kort tid tillsammans, så var det dags att leta efter en ny. Provade 5 eller 6 stycken innan jag hittade den rätta, den perfekta, den med stort H eller kanske stort P.

Fick tips om hennes annons från Madde J, hade även sett den själv men tänkt för mycket pengar. Men till slut när det inte fanns några andra kvar så ringde jag och fick prata med snälla och rara Annette. Hon beskrev så väl om Pica och det fanns inga onda ord att berätta. Hon berättade om alla som varit och provridit som hon fått säga nej till på plats och sen fick jag berätta om vad jag sökte, Annette tyckte jag skulle komma och prova. Jag skrev själv i bloggen att Pica kunde "passa mig som handen i handsken" efter det telefonsamtalet.
Så sagt och gjort så åkte vi ner, jag och mamma, till Norrköping en varm första maj dag.

Mötte Annette och Agge som satt i solen och njöt. De bemötte oss otroligt trevligt och vi gick sedan in i stallet, Agge hämtade Pica. Borstade och fixade och Pica visade redan då sina egenheter genom att sträcka på sig och visa sina cirkus-ben. Redan här kände jag att det kunde bli bra. Vi gick sedan alla till ridhuset. Agge visade Pica och jag blev mer intresserad. Sedan var det min tur att hoppa upp. Pica kändes stoooor minns jag och skrittade stoooort! Hon var väldigt känslig och svår att rida med skänkelhjälperna till en början och väldigt svår att rida överlag. Men jag fick sedan hjälp av Agge och då gick det genast mycket bättre. Pica kändes fin i både skritt, trav och galopp. Sen skulle jag ju följa fyrkanten och Pica skjuter iväg som en kanon och blir super fjantig, så efter 20-25 minuters ridning så var den provridningen över. Agge fick hoppa upp och sätta Pica på plats.
Efteråt så sa Annette att jag verkligen var välkommen tillbaka för jag var den som hade klarat Pica som bäst, trots buserierna. Jag sa att jag skulle visa film och höra av mig igen.

Hemma så fick både Ola och Lina se film och båda gillade hästen. Så då var det klart, en andra provridning skulle det bli. Den 14 maj var det "återbesök" och Ola var med för att titta på henne in real life. Fick den här gången träffa Anna som också hon var lika trevlig som mamma Annette och beridare/kompis Agge. 
Ola hjälpte mig när jag red. Fick böja och bända och pressa henne lite för att se så hon inte skulle ha en massa dumheter för sig, inget hände. Hoppade några skutt och det kändes fint. Avslutade med att skritta ut en kortbit för att se hur hon var då. Spänd som en fiolsträng men helt klart inga problem. Bad att få tänka, men behövde bestämma mig fort eftersom det skulle komma en spekulant till två dagar efter.

Hemma igen så ringde jag upp Annette och gav mitt bud, men fick nej! Hopplösheten infann sig och jag var på vippen att ge upp allt vad hästar hette. Men dagen därpå fick jag ett sms där det stod: "Har sovit på saken, ring mig när du kan!" Så jag ringde lite senare på dagen och Annette gav mig två bud som jag fick välja mellan, båda buden innehöll hästen! Jag var så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag skulle bli hästägare igen och denna gången skulle det bli bra!

Två veckors väntan på vetrinärbesiktningen och hon gick igenom helt utan anmärkning precis som det ska vara!
Så efter en tre timmars bilfärd med lastad häst i transport var vi sen hemma på kvällen och Pica fick flytta in i sitt nya stall, helt underbart kändes det då. Att få kliva in i stallet med sin nya häst och stänga dörren om den i sin box, då känner man sig som ett litet barn på julafton. Man kan nog inte vara gladare!

Så återigen tack Anna och Annette för att jag fick bli Picas nya ägare!

Första bilden på Pica i nya hemmet

Det var mitt första möte med Pica och nu har det alltså gått ett helt år och vi har haft både motgångar och medgångar. Men flest medgångar och framförallt framgångar! Nu ser jag fram emot att få ha Pica i många år framöver och vem vet en dag kanske hon får en egen liten bäbis...

En annan dag kommer ett inlägg om vårt år tillsammans, men jag tror ni har att läsa så det räcker i det här.

På återseende!

// therre