Efter att ha fått tagit bort en riktig bästa vän, även om vi fick för kort tid tillsammans, så var det dags att leta efter en ny. Provade 5 eller 6 stycken innan jag hittade den rätta, den perfekta, den med stort H eller kanske stort P.

Fick tips om hennes annons från Madde J, hade även sett den själv men tänkt för mycket pengar. Men till slut när det inte fanns några andra kvar så ringde jag och fick prata med snälla och rara Annette. Hon beskrev så väl om Pica och det fanns inga onda ord att berätta. Hon berättade om alla som varit och provridit som hon fått säga nej till på plats och sen fick jag berätta om vad jag sökte, Annette tyckte jag skulle komma och prova. Jag skrev själv i bloggen att Pica kunde "passa mig som handen i handsken" efter det telefonsamtalet.
Så sagt och gjort så åkte vi ner, jag och mamma, till Norrköping en varm första maj dag.

Mötte Annette och Agge som satt i solen och njöt. De bemötte oss otroligt trevligt och vi gick sedan in i stallet, Agge hämtade Pica. Borstade och fixade och Pica visade redan då sina egenheter genom att sträcka på sig och visa sina cirkus-ben. Redan här kände jag att det kunde bli bra. Vi gick sedan alla till ridhuset. Agge visade Pica och jag blev mer intresserad. Sedan var det min tur att hoppa upp. Pica kändes stoooor minns jag och skrittade stoooort! Hon var väldigt känslig och svår att rida med skänkelhjälperna till en början och väldigt svår att rida överlag. Men jag fick sedan hjälp av Agge och då gick det genast mycket bättre. Pica kändes fin i både skritt, trav och galopp. Sen skulle jag ju följa fyrkanten och Pica skjuter iväg som en kanon och blir super fjantig, så efter 20-25 minuters ridning så var den provridningen över. Agge fick hoppa upp och sätta Pica på plats.
Efteråt så sa Annette att jag verkligen var välkommen tillbaka för jag var den som hade klarat Pica som bäst, trots buserierna. Jag sa att jag skulle visa film och höra av mig igen.

Hemma så fick både Ola och Lina se film och båda gillade hästen. Så då var det klart, en andra provridning skulle det bli. Den 14 maj var det "återbesök" och Ola var med för att titta på henne in real life. Fick den här gången träffa Anna som också hon var lika trevlig som mamma Annette och beridare/kompis Agge. 
Ola hjälpte mig när jag red. Fick böja och bända och pressa henne lite för att se så hon inte skulle ha en massa dumheter för sig, inget hände. Hoppade några skutt och det kändes fint. Avslutade med att skritta ut en kortbit för att se hur hon var då. Spänd som en fiolsträng men helt klart inga problem. Bad att få tänka, men behövde bestämma mig fort eftersom det skulle komma en spekulant till två dagar efter.

Hemma igen så ringde jag upp Annette och gav mitt bud, men fick nej! Hopplösheten infann sig och jag var på vippen att ge upp allt vad hästar hette. Men dagen därpå fick jag ett sms där det stod: "Har sovit på saken, ring mig när du kan!" Så jag ringde lite senare på dagen och Annette gav mig två bud som jag fick välja mellan, båda buden innehöll hästen! Jag var så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag skulle bli hästägare igen och denna gången skulle det bli bra!

Två veckors väntan på vetrinärbesiktningen och hon gick igenom helt utan anmärkning precis som det ska vara!
Så efter en tre timmars bilfärd med lastad häst i transport var vi sen hemma på kvällen och Pica fick flytta in i sitt nya stall, helt underbart kändes det då. Att få kliva in i stallet med sin nya häst och stänga dörren om den i sin box, då känner man sig som ett litet barn på julafton. Man kan nog inte vara gladare!

Så återigen tack Anna och Annette för att jag fick bli Picas nya ägare!

Första bilden på Pica i nya hemmet

Det var mitt första möte med Pica och nu har det alltså gått ett helt år och vi har haft både motgångar och medgångar. Men flest medgångar och framförallt framgångar! Nu ser jag fram emot att få ha Pica i många år framöver och vem vet en dag kanske hon får en egen liten bäbis...

En annan dag kommer ett inlägg om vårt år tillsammans, men jag tror ni har att läsa så det räcker i det här.

På återseende!

// therre

 

Caz

29 maj 2010 10:34

Åh vilken mysig berättelse de va. Hihi, vissa har tur. :-P

 

Ida

29 maj 2010 14:49

Vilken fin berättelse!Jag heja på er i med- och motgång!

 

Therre

1 juni 2010 11:36

Caz: Ja som en liten berättelse. Den här gången hade jag tur :)

Ida: Tack! Jag gör det samma :) (Hoppas det är Linköpings-Ida ;P)

http://therre.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...