Idag har jag varit en riktig våghals, det må låta som skitsaker i andra öron som om detta skulle vara något speciellt. Men för mig som efter avramlingar och "dumma" hästar blivit skiträdd så är detta en sensation!

Började nästan redan igår när jag på min fina fina Pica hoppade upp i sadeln för ett galopp-pass ute på hoppbanan. Pica var kanonpigg och skrittade iväg med stoooora kliv och var lycklig att få komma ut. Så jag bestämde mig för att skritta bort till dressyrbanan och runt och därefter gå ned till hoppbanan för ridpasset. Pica var kanon, visste lite spänd men det var ju bara spändhet som kom utav adrenalinet av att få komma ut i lite natur tror jag.
Sen red vi ett galopp-pass som gick väldigt bra, på slutet var hon trött. Hon skakade en del på huvudet med trots nät men jag tror det berodde på väldigt mycket knott och att hon inte behövde koncentrera sig nämnvärt på sin uppgift. Efter passet fick hon gå ut i gräshagen tillsammans med Luna.

Så till dagens sensationer. Kom ned till hoppbanan precis när Linda och lilla Casino hopptränat klart för Ewa. Linda säger stolt att de minsann hoppat banken idag(!) Jaha, sa jag då och sa att dom var väldogt modiga. Ewa säger då att jag minsann också ska göra det. Så sagt och gjort så skrittade Pica och jag snällt efter Linda och Casino över banken. Pica tittade inte ens utan klev bara upp och sedan ned på andra sidan! Sen red vi åt andra hållet, själva, och det gick lika fint det. Då blev jag stolt över Pica och mig själv.

Sen red jag ett dressyrpass och Pica kändes väldigt fin idag! Superfin i galoppen, inte alls det där orytmiska som vi haft de andra dagarna utan kort jämn rytm och det gick att samla ihop henne och länga ut, rida öppnor och volter. Traven kändes också härlig, förutom när jag skulle rida skänkelvikning för då började jag tänka för mycket och det blev pannkaka. Men härlig känsla hade vi, underbart!

Sen efter passet kom Angie passade nog ner på sin cykel för att kolla/vänta på mig så vi kunde sällskapa hemåt. Då kom jag på den smarta ideén att jag skulle prova hur hon är på vägen själv, nu när jag kunde få någon med mig som gick. Så sagt och gjort skrittade vi av på vägen och det gick superbra! Mötte bilar framifrån och bakifrån, cyklister, hästar, ja hon var super snäll! Då kände jag mig trygg. Att rida på vägen, eller ut, själv är något jag tycker är obehagligt, jag har mer än gärna med mig någon annan då. Men jag tycker ju att jag borde kunna skritta fram/av lite på vägen för att miljöträna oss och såsmåningom även kunna skritta ut en sväng själva. Så ja, jag var stolt över mig och min häst igen!

Som jag sa så låter detta som skitsaker i andra öron men för mig, kontrollfreaket nummer ett och en person som är rädd när det blir för mycket häst dvs stå på bakbenen, bocka osv, så var detta ett steg i rätt riktning så att säga.

Imorgon ska Pica och jag skritta ut i sällskap med Luna och Angie, därefter ska flickorna få äta gräs i hagen länge. Nästa fredag ska de ju få gå ut på dagsbete så det gäller att vänja magarna med gräs ordentligt innan.

Om ni undrar hur det gick hos läkaren igår så blev det stark penicillinkur som tar hårt på magen och ger magkatarr så här på kvällen. Men ska jag bli frisk så är väl detta en skitsak, det finns ju hjälp mot det. Öroninflammation har jag också fått igen. Nu dusch och sova.

På återseende!

// therre