Träning idag och den var väl behövlig, vi fick oss en ordentlig genomkörare kan man säga. Summarsumarum kan man säga att jag måste lära mig rida när det verkligen behövs. Vill man kunna rida åtminstone MSV inom en kortare framtidsperiod kan man inte åka med när det känns bra, utan det krävs såklart mer ridning och självklart är jag fullt medveten om vad som krävs av mig som ryttare.

Men hur som, vi fick rida och det ordentligt. Arbete på volt och såndär djävlusk öppna-på-volt som jag hatar, verkligen hatar! Men effektivt är det, men jag hatar det ändå. Det är förbaskat svårt att inte fastna i handen. Sen att min innerskänkel hänger som en jäkla dö sill längs med Picas sida gör det ju inte lättare direkt, utan mer skänkelaktivitet. Fick igång en riktigt härlig trav i henne idag som höll i sig. Kände att jag även kunde sitta väldigt close-contact liksom i sadeln, inte att jag satt utanför utan jag satt verkligen med i rörelsen och med Pica. Svår känsla att förklara men jag tror de flesta ryttare vet vad jag menar. Det underlättar väldigt mycket när man rider när man sitter med i rörelsen.

Nog om traven, den var som sagt härlig, galoppen är desto svårare. Slingrig bak och återigen de där döda sillarna som kallas för skänkel. Hänger och slänger. Men jag fick ju tipset om att jag ska ta fram innerskänkel så långt fram så det nästan knäcker i höften och där ifrån runda henne i sidan. Vips, så hade vi genast tio gånger bättre galopp. Innerskänkel och ytterskänkel ska jobba med varandra inte mot, som är väldigt lätt hänt. Så det ska jag verkligen tänka på i framtiden. Innerskänkel=höft-knäck!

Min riktiga aha-upplevelse under passet var när jag red en bakdelsvändning och äntligen förstod hur jag ska tänka och känna. Det må låta helt knäppt och vissa kanske undrar om jag ens kan rida men jag kom plötsligt på att bakdelsvändning ska ju kännas som framdelsvändning, själva känslan när hästen vänder runt fram/bakdel runt fram/bakdel. Hänger ni med? Själva "korsningen" i framdelsvändning, den känslan fast i bakdelsvändning dock ska ju hästen inte korsa sina framben såklart, men samma känsla. Yes, I´m not that bright always!    

Så med en härlig känsla och nya erfarenheter och nya "känslor" och med orden: "Det är egentligen inte alls så tokigt, utan rätt så bra" så kunde vi avsluta. Svettiga, men jäkligt lyckliga, jag och Pica, tillsammans!

Så efter ett pass med lite extra feeling så bjuder jag nu på några nya bilder, igen.

Wild and crazy, vi skrittar banken!

En rätt så bra travbild, dock inte i klass med den nedan   

Åså, lite skritt, och ja jag behöver verkligen jobba med handställningen

Nu sätter jag punkt för det här inlägget och den här kvällen.

På återseende!

// therre

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...