...känslan man får av att få ta hem sin nya häst. Känslan av lycka och glädje. Känslan man får av att se in i framtiden, alla nya mål man kan sätta upp och alla gläjde och alla minnen man ska skapa tillsammans. Finns det någon bättre känsla?

För lite mer än ett år sedan så fick jag känna den där lyckliga känslan, den dagen jag hämtade hem mitt hjärtegull Pica. Det var en otroligt varm maj dag, men vad gjorde det? Jag hade ju fått min nya häst! Min nya stjärna! Min nya bästa vän!

Men det här året har ju inte bara varit en dans på rosor. Men allt började ju fin fint. Pica och jag lärde känna varandra lite mer för varje dag. Hon visade mer och mer sina egenheter som gjorde att jag bara älskade henne mer och mer.

Vi kunde ju rida inne, ute, i skogen och allt gick kanonfint!

(Jämför denna galoppbild för ett år sedan med idag lite längre ned!)

En augustidag startade vi vår första tävling, en LA:3. Gick ju kanske inte världsbäst men vi tog oss runt och jag fick se att hon skötte sig utmärkt på tävlingsplatser! Fick ca 54% i den starten och jag kände mig nöjd med det.

Sen var det dags att skaffa en ny sadel då ingen av de jag hade passade oss perfekt. Lastade in Pica i transporten och mig samt Andréa i bilen och for mot Strömsholm. Sadel var ju ett nödvändigt ting då jag trodde hon inte gillade sin då nuvarande sadel och skakade därav på huvudet. Det skulle visa sig vara något helt annat! Min värld rasade så att säga samman när jag fick beskedet, efter ett spontan besök på Strömsholms hästklinik, att hon hade Head Shaking Syndrom. Jag såg bara att det hade gått åt helvete med allt igen, jag skulle få ge upp med allt vad hästar hette och börja med något annat. Allt var som en mardröm!

Men inte var det så farligt utan ett litet nosnät räddade det hela och Pica slutade med sina skakningar och hela vintern var hon symptomfri!

I november startade vi våran andra tävling som var en träningshoppning och vi lyckades komma tvåa i 70 cm klassen.

Sen kom en låååååång vinter med djävulskt mycket snö. Men för oss ryttare så är det ju ett ypperligt tillfälle att träna styrka med våra hästar.

Jag upptäckte likheten mellan Donia och Pica!

I mars startade vi vår andra dressyrtävling och det gjorde vi med bravur så att säga. Tvåa i LB med 67%

Inför den tredje planerade tävlingen så blev hon skadad efter att ha fastnat i ett täcke över natten och fick sitt fina och väl omtalade "silikonbröst".

Sen dröjde det ända till majmånad innan vi kunde starta igen. Startade två klasser på 40-bana vilket inte gick något vidare, så efter det beslutade jag mig för att vi ska hålla oss till 60-bana och dess program.

Så sagt och gjort startade vi en vecka senare på 60-bana igen och det gick som smort! Tvåa i LB på 66% och vinst i LA på 69%. Gladare kan man nog inte vara!

Sen kom sista maj och vår "årsdag" samt Picas födelsedag och vi kom trea i LB på 68%. Äntligen blev rosettsamlingen komplett!

Så nu är vi här ett år senare med målet att bli ännu bättre tillsammans och ha otroligt kul! Varje dag när jag åker till stallet för att bli hälsad välkommen med en gnäggning och få se min stjärna så upplever jag den där känslan av lycka och glädje! Det finns en mening med allt i livet och för mig var det meningen att jag skulle hitta den mest underbara av hästar, MIN PICA!

Så det här var vårat första år tillsammans i en kort resumé, den långa finns ju att läsa här i bloggen så att säga. Hoppas ni fick en trevlig läse- och bildstund!

På återseende!

// therre 

...inläggen duggade tätare när jag hade skola och stress. Kanske kan bero på att man då ville göra just något annat.

Igår stod utskrittning i sällskap med Angie och Luna på schemat. Skritta kan man säga att vi gjorde och det en bra jäkla bit! Klockan 15.40 anlände jag till stallet, Angie trodde vi hade sagt att vi skulle träffas 15 och jag 16. Men hur som så klockan 16.00 prick satt vi till häst. Jag med sadel, spö och träns och Angie med hackamore, barabacka och foppa-tofflor. Man kan säga som så att vi litar olika mycket på våra hästar, haha!

Men vi begav oss iväg på låååång tur med händelser på vägen så som liten trä bro, reflexfärgade pinnar i asfaltshål, skällgalen pincher och farliga islandshästar i skogen. Vi höll med andra ord på att åka av när vi skrittade lungt och fint när Pica plötsligt kastar sig så Luna blir rädd, samtidigt kommer det en bil och ja det var ju endast en liten islandshäst som tittade ut ur skogen med sin ryttare. Men vi skrattade bara gott åt det hela och fortsatte vår tur. Vändplatsen blev ända borta hos Kerstin och Putte, så vi snackar låååång tur nu! Klockan 17.15 var vi hemma igen. Då fick flickorna flugtäcke och grimma på sig för att sedan få gå ut och äta gräs i hagen ända till klockan 19.15

Så man kan ju verkligen säga att vi fick oss en riktigt härlig tur i det fina sommarvädret.

 Denna morgon klev jag upp 8.00 för att ge mig ut på en powerwalk, nu får det vara slut med de lata dagarna helt enkelt! Riktigt härligt väder med alldeles lagom temperatur för att vara ute och röra på sig.

På fredag är det tydligen generalrepetition inför midsommar, med Ida som stand-in för Madde denna gång. När Madde kommer hem nästa helg, ja då åker Ida till kusten. Så imorgon alltså är det grillning ute i Linnebäck, alltså generalrepetition inför själv grillningen för efter maten nästa helg är vi bjudna på fest där det var ytterst viktigt att man var singel, det kan med andra ord båda gott för framtiden.

Nu blir det frukost.

På återseende!

// therre

Idag har jag varit en riktig våghals, det må låta som skitsaker i andra öron som om detta skulle vara något speciellt. Men för mig som efter avramlingar och "dumma" hästar blivit skiträdd så är detta en sensation!

Började nästan redan igår när jag på min fina fina Pica hoppade upp i sadeln för ett galopp-pass ute på hoppbanan. Pica var kanonpigg och skrittade iväg med stoooora kliv och var lycklig att få komma ut. Så jag bestämde mig för att skritta bort till dressyrbanan och runt och därefter gå ned till hoppbanan för ridpasset. Pica var kanon, visste lite spänd men det var ju bara spändhet som kom utav adrenalinet av att få komma ut i lite natur tror jag.
Sen red vi ett galopp-pass som gick väldigt bra, på slutet var hon trött. Hon skakade en del på huvudet med trots nät men jag tror det berodde på väldigt mycket knott och att hon inte behövde koncentrera sig nämnvärt på sin uppgift. Efter passet fick hon gå ut i gräshagen tillsammans med Luna.

Så till dagens sensationer. Kom ned till hoppbanan precis när Linda och lilla Casino hopptränat klart för Ewa. Linda säger stolt att de minsann hoppat banken idag(!) Jaha, sa jag då och sa att dom var väldogt modiga. Ewa säger då att jag minsann också ska göra det. Så sagt och gjort så skrittade Pica och jag snällt efter Linda och Casino över banken. Pica tittade inte ens utan klev bara upp och sedan ned på andra sidan! Sen red vi åt andra hållet, själva, och det gick lika fint det. Då blev jag stolt över Pica och mig själv.

Sen red jag ett dressyrpass och Pica kändes väldigt fin idag! Superfin i galoppen, inte alls det där orytmiska som vi haft de andra dagarna utan kort jämn rytm och det gick att samla ihop henne och länga ut, rida öppnor och volter. Traven kändes också härlig, förutom när jag skulle rida skänkelvikning för då började jag tänka för mycket och det blev pannkaka. Men härlig känsla hade vi, underbart!

Sen efter passet kom Angie passade nog ner på sin cykel för att kolla/vänta på mig så vi kunde sällskapa hemåt. Då kom jag på den smarta ideén att jag skulle prova hur hon är på vägen själv, nu när jag kunde få någon med mig som gick. Så sagt och gjort skrittade vi av på vägen och det gick superbra! Mötte bilar framifrån och bakifrån, cyklister, hästar, ja hon var super snäll! Då kände jag mig trygg. Att rida på vägen, eller ut, själv är något jag tycker är obehagligt, jag har mer än gärna med mig någon annan då. Men jag tycker ju att jag borde kunna skritta fram/av lite på vägen för att miljöträna oss och såsmåningom även kunna skritta ut en sväng själva. Så ja, jag var stolt över mig och min häst igen!

Som jag sa så låter detta som skitsaker i andra öron men för mig, kontrollfreaket nummer ett och en person som är rädd när det blir för mycket häst dvs stå på bakbenen, bocka osv, så var detta ett steg i rätt riktning så att säga.

Imorgon ska Pica och jag skritta ut i sällskap med Luna och Angie, därefter ska flickorna få äta gräs i hagen länge. Nästa fredag ska de ju få gå ut på dagsbete så det gäller att vänja magarna med gräs ordentligt innan.

Om ni undrar hur det gick hos läkaren igår så blev det stark penicillinkur som tar hårt på magen och ger magkatarr så här på kvällen. Men ska jag bli frisk så är väl detta en skitsak, det finns ju hjälp mot det. Öroninflammation har jag också fått igen. Nu dusch och sova.

På återseende!

// therre

Idag går man över till att var 20+, fyller 21 år idag och nu öppnas ytterligare nya möjligheter i livet så som att få åka på fest i USA och ta motorcykelkörkort. Inget av dessa har jag planerat att göra så det blev liksom inte roligare än att få bli just 20+. Men jag trivs för det. I helgen så var det utgång med brudarna, vi träffade på tre nya kompisar Anders, Göran och Ove i vätskeform. Tr3 Apor is the shit från och med nu!

Igår var det kalas med släkten och fick då lite pengar, Vännerbox 8 & 9 samt en chokladask. Man får inte så mycket paket längre, men det behövs inte känner jag. Hittills idag har jag inte öppnat några paket eftersom jag inte entrat nedervåningen än, dock har jag ringt vårdcentralen (åter igen!) och fått en läkartid. Kul present! Halsen blev lite öm igår och idag är det som lite svullen så nu får det vara nog med denna förkylning nu måste jag ju undersöka det hela. Har aldrig haft en sådan långdragen förkylning förut och inte heller av denna intensitet.

Från lördag ända till på fredag är jag hästvakt till Putte eller Putteliten som jag kallar honom. Han är världens snällaste men också världens största.

Man är inte särskilt stor när man är bredvid Putte mankhöjd 180+ cm. Men han är så jäkla söt ändå! Så han får longera sig varannan dag den här veckan.

Pica hon hade träningsvärk och var så jäkla seg i fredags, så det blidde bara översamling av all galopp och pannkaka av resten när vi red. Så jag bestämde mig för att hon skulle få vila på lördagen, passade ju fint när jag ändå skulle gå ut.

Igår däremot red jag ett pass igen. Hon kändes rätt okej, galoppen är fortfarande supersvår tycker jag för den känns så orytmisk emellanåt. Vet inte om det beror på dålig drivning eller om det beror på att hon översamlar sig, jag tror på någon sorts kombination. Men vi fortsätter kämpa på, någon gång måste det ju släppa!

Avslutar detta inlägg med att lägga in två bilder på "privat´s" supersöta kattungar! De är födda för en vecka sen och hade inte ens öppnat ögonen när jag såg dem.

Hur söt är man inte om man får plats i en hand?

Nu ska jag gå och äta traditionell tårtfrukost.
På återseende!

// therre 20+

Ojoj, idag fick Pica och jag kämpa tillsammans på träningen för Ola. Jisses! Men ska man någonstans i den här ridsporten måste det bli lite blod, svett och tårar. Jag har haft tillräckligt med blod och tårar hittills så nu är det bara svetten kvar   

Red fram på volt och fyrkant i skritt och trav med skänkelvikningar längs långsidorna och när ridhuset är öppet finns möjlighet att rida längre sträckor än 20 meter vilket är perfekt. Man hinner rida skänkelvikning, rakrikta och rida mjuk fin båge med hörnpasseringar över ridbanan innan nästa långsida tar vid och man kan fortsätta med skänkelvikning. När Ola anlände fick vi börja med galoppöpnor på långsidorna. Noggrann med att hon ska komma framåt på varje steg och bli lägre i formen så hon kommer upp med ryggen och skjuter in bakbenen. Svårt as hell! Men till slut så, sen ska man samtidigt sitta kvar och samla upp den där galoppen med yttertygel. Red sedan in på volt och här fortsatte samma arbete med att samla henne. Sitta emot, driva, böja, ställa och samla, samla, samla! Den som säger ridning är lätt har inte provat riktig ridning!

När jag tycker det känns bra, då har jag släppt på kraven. Pica är ju inte osmart utan hon utnyttjar ju varje dörr som jag öppnar för henne att smita ut igenom. Herremingud! Hon är inte lätt riden den där Pican. Men vi kämpade vidare i båda varven. Vänster betydligt lättare än höger kan jag lova. Sen fick vi rida skänkelvikningar i trav och de gick väl så där. Med skänklar som döda sillar ungefär så kan man inte få till de där skänkelvikningarna något bra, så vi får träna vidare helt enkelt. Fick avsluta med att rida galoppserpentiner ur LA:3 och sedan direkt upp på medellinjen. Meningen med det hela var att jag skulle bli snabbar med mina hjälper automatiskt. Men självklart så är jag för långsam och släpper på kraven så Pica smiter undan arbete. Orkar inte jag så låter jag henne komma undan genom att lägga en volt eller avbryta det vi håller på med istället för att bita i det sura äpplet och ta att det känns skit! Det är ju så man lär sig. Men till slut så gick det väl helt okej, men absolut inte i närheten av bra.
Mot slutet fick jag fram en bra trav i henne, men då var jag så trött både psykiskt och fysiskt att jag satt som en påse nötter och åkte mest med. Ibland undrar jag vart den där lilla extra kämparglöden finns när den behövs? Tur den kommer fram på tävling iallafall.
Inget träningspass som går till kategorin ett utav de bättre utan snarare ett utav de mer lärorika, men vad har man inte träning till?!

På kvällen sedan var jag återigen i stallet. Skrittade ut på Elske tillsammans med Angie och Luna. Sen fick Luna och Pica äta gräs i hagen bredvid hoppbanan. Vi släppte dem lösa i hopp om att de skulle springa lyckliga, men icke de såg bara mat, mat, mat! Dock när vi skulle ta in dem så rejsar de som aldrig förr och vill absolut inte komma in. Men efter 10 minuter och lite lock och pock så gick de med på att följa med in. Jäkliga men glada hästar får man väl säga.

På återseende!

// therre

Idag är det återigen bal här i staden och jag blir så avundsjuk på alla studenter. För varje år som går blir det ju så lång tid sen jag tog studenten som var bland det bästa jag någonsin gjort! Balen framförallt var ju en helt underbar dag där man verkligen fick klä upp sig och känna sig verkligt fin. Så avundsjuk är jag! Jag skulle lätt kunna gå om tre år på gymnasiet för att få ta studenten igen, dock skulle jag nog bara vilja göra det med min gamla klass   

Me, ready for promnight 2008

I måndags skrev jag att jag skulle rida på kvällen, men då drog jag en vitlögn för det blev longering istället. Att skriva propp tog längre tid än planerat då Andréa, Emma och jag fick mäta hoppbanan (den är 115x55 m för den som är intresserad!), bilar och transporter för att se hur många ekipage vi kan ta emot. För när vi vill ha framhoppning ute så blir vi ganska begränsade vad gäller parkering tyvärr. Men vi lyckades nog lösa det hela med hur många vi kan få ner och hur alla ska parkera för att få plats, det ironiska vore ju om det blev jätte få starter nu när vi planerat ordentligt för att få många, haha! Men då har vi ju löst parkeringsbiten för framtida tävlingar med.

Men hursom, Pican fick som sagt springa på lina och det är roligt att se henne arbeta där med. Där ser jag tydligt att hon blivit starkare i sin kropp. Nu kunde hon galoppera med bättre form och en lugnare tempo och takt än innan, vi jobbar med andra ord åt rätt håll! Efter passet släppte jag henne i ridhuset och då blir hon så lycklig, hon rejsar som bara den och visar upp sig.

Igår blev det ett dressyrpass inne, regnmolnen hängde tunga i luften så det avgjorde det hela. Provade att rida med mina långa sporrar eftersom jag tycker det känns svårt att komma åt henne ordentligt med de kortare med stövlarna och det blev lättare! Hela ridhuset var öppet, dvs ingen mellanvägg, och det är härligt för då kan man rida ordentliga skolor, skänkelvikningar osv. Man hamnar inte heller lika lätt på en plats utan man kan variera vart man rider. 
I början var hon väldigt seg men efter ett par övergångar skritt-trav så kom hon igång bättre i bakkärran och efter galopp så var hon som vanligt. Hon kändes ganska bra men galoppen är fortfarande svår. Vet inte om det går för långsamt, om det är rätt med samlingen eller om jag hämmar hennes galopp för mycket nu, det är så jäkla svårt att känna vad som är rätt och vad som är fel nu när man börjat med "nya" krav! Det märks verkligen när man har haft träningsuppehåll, tur vi ska rida lektion imorgon! 

Idag körde vi lite galopp på hoppbanan. Lånade en allroundsadel från ridskolan för att kunna stå upp lättare. Sen var det bara att köra. Pica var duktig och gick i en fin lugn, rund galopp till en början mot slutet var hon nog lite trött så då ville hon gärna öka, jag var säkert också lite trött då. Så detta är något vi ska göra fler gånger! Fick ideén från Svensson när hon red galoppträning på sin häst, tack för det! 

Imorgon som sagt träning på morgonen, sen hoppas jag på sol så jag får sola lite grann innan jag åker upp till stallet igen för möte. Det är härligt att vara ledig och kunna åka till stallet flera gånger om dagen.

Nu ska jag läsa lite diverse bloggar innan det är dags för Grey´s.
På återseende!

// therre

Igår tog vi bilen mot Strömsholm för att heja på Malin och Milli när de skulle rida finalen i lilla GP. De fick tyvärr två pet men vad gör det när det gått så bra för dom hela helgen med två vinster, 130 cm resp. 140 cm. Alltid kul att känna någon det går bra för i tävlingssammanhang, speciellt i de lite högre klasserna   

Själv så fick jag fin boxar-bränna på ryggen och min efterlängtade Agria-grimma med hem, förutom det trevlig sällskapet som bjöds under dagen då. Agria-grimman har jag ju "längtat" efter sen jag såg den i Globen i december, i Scandinavium var de ju återigen slut men inte den här gången. Tycker den är riktigt fin, därav lite "längtan".

Tror Pica med tycker om sin nya grimma, för marin-blått passar henne fint. Dock blir detta en stallgrimma (om hon inte råkar få på sig den ut i hagen vill säga) för hon tenderar ju till att ta sönder alla nya grimmor hon får. Förra sommaren tappade hon den finaste i stora sommarhagen efter två dagar, mintgröna Bucas-grimman pajade hon spännet på också den efter två dagar. Den ända nya grimman hon inte har haft sönder (än!) är den vi vann i Linde. Hon kanske gillar begagnat och saker hon "vunnit"   

På kvällen när vi kom hem så skrittade vi ut i det otroligt fina vädret med Angie och Elske, därefter betade vi i sällskap med Angie och Luna.

Pican

Luna

Och Pican igen   

Strax ska jag bege mig till stallet för att skriva propp inför höstens kommande hoppning med Andréa. Sen blir det ridning, blir lite sur att vädret inte bjöd på någon värme eller sol idag   

På återseende!

// therre

Den här dagen har varit som i dvala, total koma.

Började med att befinna mig i stallet för att hjälpa till och lasta Nybygget-hästarna på lastbilen, gick mycket fint. Men det är helt otroligt hur det går att få in så många hästar i en enda lastbil, jag är fascinerad! De stod framåt, bakåt och kors-och-tvärs, helt otroligt!
Därefter åkte jag hem, dunkade pannan i bilen innan jag steg in, och åt frukost, kollade sedan på James Bond som mamma kollade på samtidigt som hon strök tvätt. Jag satt som ett kolli så mamma fick fråga om jag var trött för jag var ju så tyst.
Dagen flöt på och på eftermiddagen fick jag gå och lägga mig en timme för att jag kände mig trött och sliten precis som om jag jobbat med hårt kroppsarbete hela dagen. Märklig känsla. Sovstunden gjorde det inte bättre utan gav mig illamående istället. Har aldrig känt mig så konstig tror jag. Måste ju vara att jag börjar stressa av nu efter en hel termin på uni och i samband med min förkylning, så jag erkänner att jag nog ändå varit lite sjuk.

Men när jag sedan kom till stallet nu på eftermiddagen så släppte allt. Stallet är den bästa medicinen mot allt! Det är som en stressfri oas där man kopplar bort allt som känns stressigt.
Betade Pica i sällskap med Angie och Luna. Sedan blev det borstning och ridning. Fick till ett rätt hyfsat pass idag, mina bästa riddagar är nog när jag inte behöver känna mig stressad utan kan koncentrera mig på ridningen enbart. Var nog med att låta Pica få gå fram när hon bjöd framåt själv, utan att hon fick bli lång självklart! Red öppnor, skänkelvikningar och förvänd galopp. Allt gick som smort och jag kunde sitta bra trots stövlar och att Pica gick i ett lite snabbare tempo och klev på bättre. Allt kändes så där harmoniskt idag förutom när vi red förvänd vänstergalopp, då blev hon stark och spänd men i övrigt ett pass som verkligen var präglat med harmoni. Härligt!

Imorgon ska jag åka till Strömsholm lite spontant, Andréa frågade idag om jag ville hänga på och självklart ville jag det. Vi ska kolla när en bekant/kompis rider hoppfinalen så det ska bli spännande! Ska även hinna med en snabb runda på "mässan" och även något kür-ekipage. Hoppas på väder med lagom sol och lagom värme så man slipper solsting.

På återseende!

// therre