Här är hon! Guldklimpen numero uno!   

Dagen till ära var det inbokat lektion igen för Ola. Bättre att köra på två veckor i rad nu när det varit en vila och massa annat emellan, än att köra varannan vecka. Så idag blev det träning.
Jag hade planerat in en framridning på ca 15 minuter med skritt och trav på böjda spår. Ola kom in och satte sig på sin lilla pall när jag inte ens hade börjat trava. Men det gjorde absolut ingenting, bättre att få ett öga på sig redan från start. Började trava och Ola frågar varför jag har en så "lång" form? Lång form, what?! (Vi snackar inte ens låååång form utan mindre "kort" liksom) Sen förklarade han att jag mycket väl kan rida fram i en "kort" form för det är ju där hon ska vara sedan. Bättre att rida henne där från början och slippa plocka ihop henne efterhand, varför göra två jobb när man kan göra ett?

Det här är något jag aldrig ens tänkt på förut, men det lät ju helt korkat att göra två arbeten när man istället kan spara på krutet och rida rätt form från början. Så sagt och gjort så kortade jag tyglarna, höll om lite mer med benen och vips så gick hon bra mycket bättre än innan. Fick börja med att rida sluta utåt på volten, borde väl kanske heta förvänd sluta då, dvs ex vänster sluta i höger varv. En mycket mer effektiv övning för mig som lätt kan fastna i handen, var betydligt lättare att hålla Pica ute på volt mot när vi rider öppna på volt då hon lätt faller inåt. Fick göra denna övning först under lättridning och sedan nedsittning. Banne mig vilken annorlunda trav det var idag! Härlig takt och härlig uppförsbackekänsla!
Red ut på fyrkant och red öppnor på långsidorna. Här jobbade vi med att få till mer tvärning. Lyckades ett par gånger riktigt bra och jag kunde för första gången känna hur hon satte in det inre bakbenen under kroppen. Man tror man har ridit öppna, men icke! Har varit ljusår ifrån tidigare.

Sedan galopp, lite markbunden till en början men efterhand bättre. Lite förvänd på volt och här har hon blivit klart mycket starkare än innan. Red mot mer samling i rättvänd och det var inte ens det minsta kämpigt den här gången och Ola sa bara att allt var väldigt bra. Total ridtid: ca 35 minuter.

Äntligen så känns MSV inte alltför långt borta utan det är rimligt, vi kan komma dit! Efter dagens härliga känsla på ridpasset så kan jag inte annat än le. Uppförsbackekänsla i trav, det är helt magnifikt! Pica är ju liksom inte den lättaste att rida samlat på. Men hon är tapper den lilla söta ponny-Pican. Hon är en guldklimp, min guldklimp!

Det känns som att det var meningen att allt skulle skita sig efter att jag gett bort Donia, misslyckade köpen med Alna, Nabuko och Famor. Det liksom var menat att det skulle ta den här tiden att hitta just Pica. Allt som händer har en mening!

Så nu ska vi fortsätta att klättra uppåt mot mer uppförsbacke, mot MSV!

På återseende!

// therre

 

mimmi

10 augusti 2010 20:42

Den bilden är så fin!!

 

Ida

10 augusti 2010 21:46

Åh, så underbart du beskriver din guldklimp! Jag tror som du, allt har en mening!!! Kram

http://rockandroll.bloggagratis.se

 

Linda Å

10 augusti 2010 22:33

Just precis, allt har sin mening!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...