Dagens började tidigt återigen och åter med att åka till stallet men idag för att rida för Ola. Hann med att mocka och göra mat innan jag red så jag sparade massor av tid efter kan man säga. Sen göra ordning Pica för lite ridning.

Börjar med framskrittning och sen lite trav, skänkelvikning på långsida och på volt. Sen kommer Ola.

Börjar med att försöka hitta henne i skritt innan jag sätter igång i trav. Sen kommer kommentaren som hade kunnat få någon annan att tjuta: "Vad har hänt?! Jag blir ju helt rädd! Formen är ju sämre än någonsin, helt platt i sin överlinje. Med den formen är det max 62% i en LB, det ser ut som en ridskolehäst!" (Definitivt inget illament mot ridskolehästar som är tappra kämpar!)

What?! Shit, börjar jag tänka vad har jag gjort? Det är ju inte så här det ska vara! Vi ska ju komma framåt i vår ridning inte bakåt! Vad hände med MSV?!

Men efter en stunds ridning så hittade vi tillbaka till den runda formen igen och hon gick rätt så bra. De där orden gjorde att jag lade i den där extra växeln och red för kung och foster land, här ska inte vara någon halvtaskig LB form inte! Men jag är rätt bra på att skrämma Ola, har ju gjort det förut när jag red regelbundet för en annan tränare som gjorde att Pica började "falla isär", för det krävs väldigt lite för att hon ska "tappa" sin bakdel och "koppla ur" och sen bara gå i någon mellankolisk form.
Men efter mycket jobb med att få henne loss i nacke/hals och få henne att trampa in under sig och fånga upp energin i kroppen blev det bra mycket bättre. Sen i galopp kändes hon väldigt bra i höger, runda fina språng. I vänster blir jag helt statisk i min höger axel och Pica blir stark eftersom hon inte vill sätta sig ordentligt. Men med små lätta axekrörelser emellanåt så blev allt bra mycket bättre till slut.

Så nu jäklar ska det avr slut på mesridningen och börja rida varje pass som jag red igår. Det har inte känts helt bra varje gång jag ridit och det finns ju en klar orsak till det hela. Så idag var det uppläxning som hette duga, men jag vet hur jag ska ta det hela så det känns liksom bra. Hellre tar jag hårda ärliga ord än något halvdant "bra, bra, gud vad bra!" när det inte ens är okej. Jag är en person som hellre tar kritik än bara mesigt beröm, ska man ha beröm ska man förtjäna det också!

Bjuder på en härlig vinterbild!

Igår var det ju dags för min första föreläsning i kriminologi. Åkte in en timme tidigare för att hinna gå lite på stan i Örebro. Målet var som alltid att hitta ett par svarta jeans. Och vet ni? Jag har hittat dem! Sista affären jag gick in i hittade jag svarta jeans med bra stretch för mina vader så det var ju värt att prova tänkte jag, att de sen skulle sitta som ett smäck var bara en bonus. Så gladeligen betalade jag dem och gick sedan mot bussen. Hittade även än skitsnygg skjorta men fanns inte i min storlek, men en annan tröja fick följa med hem istället.

På uni klev jag sedan in i hörsalen som var nästan smockfull! Shit vad folk!! 170 stycken registrerade är det på kursen, helt sjukt många ju! Men det var bra ändå, hade en från min psykologi som gick där också så jag kände ju en av 170 iaf. Föreläsaren var skitbra! Pedagogisk och inspirerande, that I like! Så det ska bli väldigt roligt att få fortsätta med denna kurs. När jag sedan skulle ta bussen mot resecentrum igen så beslutade jag och min psykologi-kamrat att vi skulle vara i samma grupp på grupparbetet och då hörde en annan tjej oss prata om det så hon vill också vara med. Perfekt! Gruppen helt klar, så nästa vecka ses vi igen för att diskutera mer.
Bussen mot resecentrum gick sedan sönder på sista hållplatsen innan, så jag och min "nya" kompis gick sista biten för att hinna med buss resp tåg. Vid Karlskoga-bussen sedan träffade jag min gamla klasskamrat Tomas, så vi tog sällskap och pratade hela vägen hem. Det är så härligt med människor som man kan samtala om allt om!

Nu ska jag börja arbeta med grupparbetet i psykologi.

Imorgon åker vi till Madde i Norrköping för lite fest, så Pica kommer få Mimmi-mys i två dagar, det kommer hon gilla starkt!

På återseende!

// therre

 

Aramis - En dressyrblogg

11 september 2010 21:51

Ja en sådan kommentar skulle min tränare lätt också kunna haspla ur sig! Men å andra sidan så håller jag verkligen med dig; tusen gånger hellre en som är ärlig (då vet man även att det är BRA när de säger det). Lycka till nu med medelsvårsformen! Kram kram

http://aramise.bloggagratis.se

Therese

12 september 2010 13:41

Ja det vet man verkligen :)
Tack så mkt!
Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...