Denna måndag började med en powerwalk på en hel timme, wohoo! Brukar inte få ihop till mer än 40 minuter annars, men nu jäklar! Sen hem för lite frukost och sen svira om till vanliga kläder för lite föreläsning på uni. Fick idag ta bussen in vilket var helt okej, tog med mig senaste Hippson och läste, så swisch så var jag redan inne i Örebro. Sen bussen till uni som tydligen gjort om sin "rutt" vilket gav mig lite halvt om halvt panik med tankar som: "Det stod väl Universitet på bussen?" "Det var väl ettan?" Men självklart var det rätt bussen och den kom sedan fram till USÖ och fortsatte sin vanliga "rutt" mot uni.

Väl där så skyndar jag iväg för att hinna köpa med mig en macka och kaffe. Sen upp två trappor och in i salen, hann precis i tid med en hel minut tillgodo.

Sen började 3 timmar av segdragen föreläsning. Läraren svävar iväg och förklarar andra saker än det som han ska förklara och ger tre dåliga exempel på varje område. Man kan inte bli annat än trött på dessa föreläsningar. Mot slutet pratade han hejvilt om annat än det han skulle prata om så då kunde Malin (inte Sirén) och jag inte kolla på varandra utan att börja skratta. My god! Vi fick sluta tidigare än 16 så Malin var snäll och körde mig till busstationen så jag hann med en tidigare buss hem, tusen tack!

När jag kom hem bytte jag snabbt om till stallkläder och for mot Granngården, där inhandlades E-vitamin. Sen mot stallet där mission idag var att rida ett enklare pass. Mockade, gjorde mat och skulle sen borsta men Pica betedde sig märkligt. Band upp henne medan jag borstade eftersom hon inte vill stå still. Hon viftade med frambenen och var allmänt orolig. Men tänkte att hon kanske bara var lite upprörd över något, har ju flytta hästar både från stallet och till stallet, ridskolan har börjat osv många oros moment helt enkelt på en kort tid. När jag tänkte hämta skydd så lämnade jag henne uppbunden men såg på henne ganska snabbt att något inte var rätt så jag släppte henne lös och stängde dörren. Gick en bit därifrån, så hon inte såg mig, och inspekterade hennes beteende. Hon gick runt, runt och runt i boxen, bytte varv och likadant åt andra hållet. Bajsade en eller två kottar som var lite väl lösa, sen gick hon runt igen. Väldigt orolig hela tiden.
Så jag bestämde mig för att ringa Ola för att fråga vad jag skulle göra (både Linda och Ulrika hade lektion). Berättade hennes symptom, som liknade kolik, men hon bajsade ju löst vilket var konstigt. Han sa att det kan vara kolik ändå och att förstoppningen var längre in. Så jag tog med mig Pica och gick en promenad. Sen fick hon gå in i boxen igen.

Efter en stund kom Ola och han sa att hon var som vanligt, jag höll med eftersom hon var lugn igen efter promenaden. Då berättade han att hon även legat i hagen idag och rullat sig, men inget han tyckte var konstigt då eftersom hon brukar ligga ibland om hon gått hårt dagen innan och rullar gör hon ju varje dag. Senare så fick hon betforvatten och efter en stund så blev hon orolig igen, började gå runt igen och bajsa konstigt. Ulrika kom och tittade och märkte att hon var uppdragen i flankerna. Jag tog sedan tempen, men ingen märkvärd temp hade hon. Gick en stund igen och jag kunde känna att hon var väldigt spänd just vid flankerna. Men efter den promenaden så blev hon bättre igen och stod sedan helt lungt och tittade ut ur sin box, sparkade i dörren och bad om mat. Så nu var det nog över!

Kolik är nog den värsta sjukdomen dom kan ha! Det är så svårt att säga när de är helt bra igen. Pica fick nu till kvällsmat betforvatten och halvranson silage, ska strax åka upp igen för att kolla till henne en extra gång. Hoppas på att hon sover sött.

På återseende!

// therre