Dagens började tidigt återigen och åter med att åka till stallet men idag för att rida för Ola. Hann med att mocka och göra mat innan jag red så jag sparade massor av tid efter kan man säga. Sen göra ordning Pica för lite ridning.

Börjar med framskrittning och sen lite trav, skänkelvikning på långsida och på volt. Sen kommer Ola.

Börjar med att försöka hitta henne i skritt innan jag sätter igång i trav. Sen kommer kommentaren som hade kunnat få någon annan att tjuta: "Vad har hänt?! Jag blir ju helt rädd! Formen är ju sämre än någonsin, helt platt i sin överlinje. Med den formen är det max 62% i en LB, det ser ut som en ridskolehäst!" (Definitivt inget illament mot ridskolehästar som är tappra kämpar!)

What?! Shit, börjar jag tänka vad har jag gjort? Det är ju inte så här det ska vara! Vi ska ju komma framåt i vår ridning inte bakåt! Vad hände med MSV?!

Men efter en stunds ridning så hittade vi tillbaka till den runda formen igen och hon gick rätt så bra. De där orden gjorde att jag lade i den där extra växeln och red för kung och foster land, här ska inte vara någon halvtaskig LB form inte! Men jag är rätt bra på att skrämma Ola, har ju gjort det förut när jag red regelbundet för en annan tränare som gjorde att Pica började "falla isär", för det krävs väldigt lite för att hon ska "tappa" sin bakdel och "koppla ur" och sen bara gå i någon mellankolisk form.
Men efter mycket jobb med att få henne loss i nacke/hals och få henne att trampa in under sig och fånga upp energin i kroppen blev det bra mycket bättre. Sen i galopp kändes hon väldigt bra i höger, runda fina språng. I vänster blir jag helt statisk i min höger axel och Pica blir stark eftersom hon inte vill sätta sig ordentligt. Men med små lätta axekrörelser emellanåt så blev allt bra mycket bättre till slut.

Så nu jäklar ska det avr slut på mesridningen och börja rida varje pass som jag red igår. Det har inte känts helt bra varje gång jag ridit och det finns ju en klar orsak till det hela. Så idag var det uppläxning som hette duga, men jag vet hur jag ska ta det hela så det känns liksom bra. Hellre tar jag hårda ärliga ord än något halvdant "bra, bra, gud vad bra!" när det inte ens är okej. Jag är en person som hellre tar kritik än bara mesigt beröm, ska man ha beröm ska man förtjäna det också!

Bjuder på en härlig vinterbild!

Igår var det ju dags för min första föreläsning i kriminologi. Åkte in en timme tidigare för att hinna gå lite på stan i Örebro. Målet var som alltid att hitta ett par svarta jeans. Och vet ni? Jag har hittat dem! Sista affären jag gick in i hittade jag svarta jeans med bra stretch för mina vader så det var ju värt att prova tänkte jag, att de sen skulle sitta som ett smäck var bara en bonus. Så gladeligen betalade jag dem och gick sedan mot bussen. Hittade även än skitsnygg skjorta men fanns inte i min storlek, men en annan tröja fick följa med hem istället.

På uni klev jag sedan in i hörsalen som var nästan smockfull! Shit vad folk!! 170 stycken registrerade är det på kursen, helt sjukt många ju! Men det var bra ändå, hade en från min psykologi som gick där också så jag kände ju en av 170 iaf. Föreläsaren var skitbra! Pedagogisk och inspirerande, that I like! Så det ska bli väldigt roligt att få fortsätta med denna kurs. När jag sedan skulle ta bussen mot resecentrum igen så beslutade jag och min psykologi-kamrat att vi skulle vara i samma grupp på grupparbetet och då hörde en annan tjej oss prata om det så hon vill också vara med. Perfekt! Gruppen helt klar, så nästa vecka ses vi igen för att diskutera mer.
Bussen mot resecentrum gick sedan sönder på sista hållplatsen innan, så jag och min "nya" kompis gick sista biten för att hinna med buss resp tåg. Vid Karlskoga-bussen sedan träffade jag min gamla klasskamrat Tomas, så vi tog sällskap och pratade hela vägen hem. Det är så härligt med människor som man kan samtala om allt om!

Nu ska jag börja arbeta med grupparbetet i psykologi.

Imorgon åker vi till Madde i Norrköping för lite fest, så Pica kommer få Mimmi-mys i två dagar, det kommer hon gilla starkt!

På återseende!

// therre