Nu har jag tagit mig ur min tillfälliga "höstdepression", den varade inte länge. Men när man har så bra vänner och andra människor runt omkring som livar upp en så går det inte att vara deppig, alla mina närmaste är helt enkelt bäst!

Den här down-perioden gjorde att jag klev ur den och blev mer taggad än någonsin för tävling på lördag. Jag skrev här i bloggen att jag antagligen inte kommer kunna få rida på mina 70 % i LB, men som en sa då: Det är ju en sista chans på lördag!! Så klart jag ska ta den chansen och försöka lyckas! Programmet är väldigt lätt och jag vet att vi kan, bara vi får till bjudning i längningarna och bra takt och form på volterna, då jäklar kan det gå vägen! Så nu ska jag verkligen skapa mig en vision och känsla av hur allt ska kännas. Sen ska jag göra den till verklighet!

Gårdagen som var onsdag bjöd på morgonridning. Gick väl rätt så hyfsat, jobbade med att ha henne rund i formen och böja igenom ordentligt så hon blev ordentligt lösgjord. Hon är jäkligt svår den där hästen för minsta lilla "dörr" man öppnar tar hon och flyr ut igenom, det gäller att hålla henne stadigt mellan hand och skänkel hela, hela tiden. Hon är som en liten slug slingrig orm som bara väntar på nästa kryphål att kunna rymma ut igenom. Men det är ju det som gör henne till den hon är, ett sto ända ut i hovspetsarna och det är det jag gillar mest! Det ska vara lite att kämpa med, att kunna rida runt och allt går som en dans hela tiden gör ju att det blir tråkigt. Man måste ju ha motgångar för att se framgångarna. Så jag tror att snart så är vi kanske, kanske ut ur denna periods motgång. Men jag får ju helt enkelt ta på mig den här motgången vi har nu på mig själv. Jag har ju släppt för mycket på kraven och det är klart det blir jobbigt för Pica att börja böja ihop de långa bakbenen och korta sig i kroppen när hon är van att få gå som en giraff i princip. Men snart så!

En av mina favorit ridbilder   

Onsdagskvällen tillbringades inne på uni med kriminologi-föreläsning. Ännu en intressant sådan och mina nya kamrater är super trevliga! Kan fortfarande förundras över hur man bara "så där" träffar på människor man trivs tillsammans med. Ett märkligt fenomen! Samma sak hände ju under Psykologi A kursen.

Idag torsdag har jag gjort min plikt som medborgare och hjälpt sjukvården genom att bidra med mitt blod. Denna gång utan svim-attack, jippie! Nu dröjer det ett tag tills nästa gång igen. 

Fortsättningsvis denna dag ska jag ta mig en ridtur på Pica, återigen trimmar vi lite dressyr inför lördag, imorgon blir det en lugn longering. Har märkt att hon blir väldigt bra dagen efter longering och det passar ju alldeles utmärkt inför lördagens tävling. Ikväll åker jag buss till Örebro för femte gången den här veckan, därinne möter min vapendragare Andréa upp för att äta en bit mat och sedan åka på distriktets tävlingsmöte och diskutera tävlingar. Får hoppas på en tillmötesgående mötesledare denna gång...

På återseende!

// therre