Ett riktigt mähä är vad jag är nu, Cia-träningen var inte nådig må jag säga!

Fick börja med att rida Pica i skritt på volten i vänster varv, korta ihop högersidan som alltid blir för lång (skärpning!), detta med själv av förvänd sluta. Sen över i trav och tänka samma här. I andra varvet var det till att jobba så hon ställde igenom och följde med mina tygeltag. Fick skjutsa undan rumpan ordentligt ett par gånger för att få henne att bli mer lösgjord. Ut på fyrkant och jobba lite med travens takt och tempo, noggranna hörnpasseringar så hon formade och ställde igenom bra. Sen ett par skänkelvikningar på diagonalen innan det blev dags för galopp. Här behövdes det ridas på framåt, runda galoppsprång. Ut och följa fyrkanten där jag fick tänka lite bogen in och kontrollera så hon kändes bra. Cia fick mana på mig att jag fick ta igenom det som jag tyckte behövdes, behöver inte alls rida fint bara för att hon står i mitten. Så då blev jag mer noggrann med det.

Sen undrade hon vad för programlinjer jag skulle vilja träna och jag sa direkt skänkelvikningar! Så det fick jag göra. Katastrofala kan man väl kalla dem! Jag är usel på att rida skänkelvikning och känna att det är rätt. Känns det bra så är det knappt någon tvärning. Men jag fick många nyttiga tips som jag ska tänka på. I vänster varv fick jag till slut gå in på volt och flytta undan baken eftersom Pica totalt vägrade, då blev det istället protester i form av att hon lättar med framdelen, börjar galoppera osv. Men till slut så kunde vi väl även flytta bakdelen även där.

Men min läxa till nästa gång är att träna miljontals med skänkelvikningar, jag kommer spy på dem till slut! Men ska jag rida LA på bra procent så ska det fan tränas skänkelvikningar!  Fick tips om att inte dra bak underskänkeln för långt bak, som jag gärna gör, utan istället ha den kvar i normalläge och bara vinkla om. För Cia sa att hästarna är som känsligast just bakom sadelgjorden. Mycket tänkvärt!
Fick även mycket tjat på att räta upp mig och vrida om handen och in med armbågarna. Detta har nu resulterat i mitt mähä-tillstånd. Det är ett under om jag ens orkar ta mig ner igen för att hoppa in i duschen, imorgon kommer det nog vara en härlig träningsvärk! Men som jag brukar säga: "Då vet man att man lever!"

Men som helhet av dagens träning så var det långt i från vår bästa men definitivt en av de mer lärorika. Det känns bra att nu ha två tränare som kompletterar varandra med olika saker men som båda har samma tänk. Helt perfekt!

Nu ska jag försöka resa mig ur denna stol och gå till duschen, hur det kommer gå vet jag inte...

På återseende!

// therre