För att inte tråka ut mina läsare bjuder jag på en bild jag såg på Angies blogg från senaste tävlingen. Ni kanske kan förstå att vi blev rätt så blöta under den tävlingen, har aldrig skådat mer regn!

Pica ser ju inte heller allt för lycklig ut, men hon var en stjärna och pärla precis som alltid och kämpade på fast hon tyckte det var väldigt läskigt med alla hårda regndroppar.

Nu ska jag strax bege mig till den "nya" affären för att inhandla en ny säck Hippo Champ, sen stallet och lite dressyrridning.

På återseende!

// therre

Idag har varit en tråkig dag, inget att göra så när jag hittade en ny kartong med Lego-bitar så sysselsatte jag mig med att bygga ihop. Nedan visas resultatet   

Det var ganska så pyssligt att bygga en hel brandbil i Lego men även rätt så skoj. Byggde nästan aldrig med Lego när jag var liten eftersom det dels tog för lång tid och för att bitarna inte alltid "passade" och då enligt mig trasigt. Alla pussel jag lade var trasig även de där med djur som bara passar i ett hål, passade inte ankan i första hålet jag provade så var pusslet trasigt. Dåligt tålamod kan man säga, haha!

Men efter allt byggande så åkte jag mot stallet där det skulle bedrivas operation intag av ridskolehästar. De har nu varit på rymmen 2 gånger sedan igår kväll så nu fick de komma tillbaka och gå i ASG-hagen istället. De är nog trötta på att ha semester och är sugna på att komma tillbaka till sitt arbete.

Pica hon fick sig en tur i skogen idag. En väldigt stillsam tur må jag säga. Inga större bekymmer mer än att det var lite trist när det inte var några vattenpölar att hoppa över. Det är ju så himla roligt nu när det inte är läskigt längre. När vi sedan skulle hoppa ett dike och upp på ett gärde höll jag på att ramla av. Pica tog jämnfota-hopp med både fram och bakhovar vilket gjorde att jag inte alls var med utan höll som sagt på att få tugga lite gräs. Men jag höll mig kvar om än lite öm på hakan efter att ha slagit i den i min egen hand.

Imorgon skulle det ha varit programridning inför division två men det blir inställt eftersom vi endast blev två som kunde vara med, så då kändes det onödigt och flyttar den till senare i höst. Pica får antingen bli longerad eller så tar vi ett dressyrpass har inte riktigt bestämt mig än. Får se vad jag känner för imorgon, skulle tydligen vara en hel del reklam vilket innebär lite tyngre arbete. Om tre veckor börjar jag skolan igen och jag börjar längta redan. Först och främst hoppas jag på att komma in på programmet men Psykologi B och Kriminologi A känns inte heller helt fel, can't wait!

På återseende!

// therre

Idag så hade jag planerat att först ha en lektion med division 2 laget, ponnyer, men fick idag red på att det inte kommer bli någon division 2 för dem då det endast var vår klubb som anmält intresse. Så det känns jäkla tråkigt, för tjejerna var verkligen jättepeppade för detta och även jag eftersom vi fick ett sådant abrupt avslut i divisionen förra året pga kvarka-viruset. Men det blir iaf en division 2 för häst, så lite lag får jag vara med i iaf. Första omgången är 22 augusti och jag kommer precis som förra året rid LA:3 för laget, denna gången ska vi nog kunna prestera lite högre procent än förra årets 54%, hihi!

Men då till dagens ridpass istället. Det stod markarbete på schemat och jag kollade efter en bra övning på Hippson. Hittade en som beskrevs som "Vad sägs om en evighetsbana med litet antal bommar och stöd att släpa fram?" Det stod även att syftet var att få en lydig och uppmärksam häst genom lek. Och lek blev det! Med små sockerbits-räcken så är det ju liksom bara att galoppera över och det kvittar hur man kommer på dem. Pica tyckte det var super skojigt och vi kunde rida olika sorters svängar på "hindren".

Bilder från Hippson

Avslutade med att hoppa banan som var väldigt rolig. Både stora och snäva svängar. Det gällde att man hade tungan rätt i munnen. Den här övningen kan jag verkligen rekommendera andra. Det gick att rida runt och hoppa lite olika linjer, lite på måfå liksom. Pica uppskattade verkligen att få slippa dressyrarbetet för en dag. Först trodde hon att vi skulle gå ut eftersom vi hade lånat en allroundsadel och även hade martingal, dvs rida-ut-utrustning i hennes huvud. Men det ska vi göra imorgon sade jag till henne och då accepterade hon det hela lite bättre. Så imorgon tar vi oss en tur i skogen tillsammans med Angie och Luna.

Vill passa på att säga grattis till bästaste Andréa som idag varit på Welsh-riks med Bryn Mawr (rättstavat?) aka Brinne och de plockade hem GULD! Verkligen bra gjort när det även är första gången de ens åker iväg på en utställning!

På återseende!

// therre

En dag, två dag, tre dagar har det nu gått sen jag skrev sist. Helt sjukt hur fort tiden går. Men det är för att jag förgyller mina dagar med jobb och stall, däremellan hinner jag med att äta och vila.

Men nu ska jag inte berätta om vad jag äter för lunch utan om de tre senaste dagarnas ridning.

I onsdags var det dags för träning igen och som jag redan förutspått blev det kämpigt men inte alls i närheten av vad det brukar vara. Fick börja med att rida öppna på volt (Ola`s favorit- och min hat-övning). Men det går bättre för varje gång. Tänker jag efter så kunde vi knappt rida ens lite bogen in på volt och nu rider vi nästan öppna. Höger lättare än vänster, där blir hon lätt förböjd och springer iväg. I höger är hon lättare att få in framdelen men svårare att få framåtbjudningen, men så länge det är emot öppna är det helt okej. Allt har ju blivit till mycket , mycket bättre!

Fick därefter gå ut och rida öppnor längs långsidorna och den här gången kunde jag till och med känna att vi red öppna, kunde reglera tvärningen åt båda håll. Kämpigt var det men också härligt. Den som säger att ridning inte är ansträngande har inte ridit på riktigt! Men det är ju en sån härlig känsla när man känenr hur allt flyter på liksom. När Ola sedan sa att jag skulle få kraften i traven att gå från bakbenen, genom ryggen och upp i nacken och vara noga med att den inte fastnade i handen på vägen fram. Så var det som att trycka på en knapp när jag lade till underskänkeln, satte mig djupare i sadeln och rätade upp mig lite ytterligare, helt magiskt ögonblick! Det är det här som är så häfigt med just ridning. Det där ögonblick när man går från att vara två till att vara ett och samma "objekt". Skulle någon icke ridande läsa detta skulle denna inte fatta något. Men alla mina kära ridande vänner vet nog exakt vad jag menar. Helt fabulous! Galoppen sen var lite mer motsträvig, där är det inte lika lätt att få rörelsen genom nacken utan där fastnar det gärna på vägen någonstans. Fick rida större språng och jobba med formen, gick sisådär. Inte alls samma känsla som i traven, men vi är påväg!

Avslutade med lite bakdelsvändningar och det blev som vanligt pannkaka. Jag kämpar, men hamnar åt fel håll och Pica blev kollrig i huvudet och fattar ingenting. När hon blir sån är det så svårt att rida efteråt sen, hon blir snabb och spänd. Men även det är något vi måste jobba på.
Vi är på väg mot MSV men det är en bit kvar. Kanske, kanske inte att vi kan hinna starta en MSV C i år, annars sparar vi det till nästa år.

Igår fick Pica en vilodag då jag åkte till Örebro med mina ninjaflickor för lite shopping.

Idag blev det ridning och kan med all säkerhet säga att Pica verkligen hade fått träningsvärk efter onsdagens träningspass. Pica är en sån där häst som man aldrig behöver bända loss liksom, utan är oftast mjuk i kroppen och munnen men behöver få igång baken och framåtbjudningen. Idag var hon som en trähäst att rida på. Benen som trästubbar som rörde sig och brädplankor till sidor. Har aldrig varit med om maken till stel häst! Hade planerat ett dressyrpass i likhet med träningen men fick snabbt ändra om till att bara rida stora böjda spår, för det gick liksom inte med något annat och jag ville inte pressa henne för hårt när hon nu var så här.
Så hela passet gick ut på att få henne avspänd med en låg och rund form. Först när jag travade av blev hon så där fin som bara hon kan bli. Så då fick det liksom räcka, avsluta när det är som bäst.

Imorgon blir det lite gymnastikhoppning, ska försöka kolla i alla mina ridböcker jag har efter någon bra hoppövning. Sen på söndag får hon komma ut i skogen igen och på måndag är det programridning med DIV 2 laget, det ska bli skoj!

En annan skojig grej är att jag fick en kommentar på bloggen från en tjej som hade en HSS-häst, Head Shaking Syndrom. Väldigt kul att få utbyta erfarenheter med andra som har samma problem som en själv. Efter som HSS inte är så vanligt så är ju faktiskt just den här händelsen rätt så häftig, hon hittar en blogg med en som har en häst som har samma sjukdom som sin egen.

Nu ska jag läsa lite bloggar innan jag ska duscha och sen sova. Imorgon har jag sovmorgon och den ska jag njuta av!

Har btw klättrat från 37:e reserv till 3:e reserv till mitt program nu, så håll tummen för att jag kommer in.

På återseende!

// therre

Sorry för dålig uppdatering, igen! Skyller på att jag jobbar och är helt sjukt trött. Igår stod jag t ex vid ett röd ljus utan att märka att det slog om till grönt och när det var påväg om till rött igen så vaknade jag till, men då var det ju bara till att vänta tills det blev grönt igen. Men trots trötthet har jag ridit och Pica var väldigt fin igår. Red ute på hoppbanan och underlaget kändes väldigt fint för en gångsskull, lite för blött på några ställen men annars väldigt fint. Det märks så väl på Pica om hon tycker om underlaget eller inte. Är det för hårt blir hon spänd och kort i sitt steg, är det för mjukt blir hon seg och tar inte i riktigt. Men igår då som sagt väldigt fint underlag och en väldigt fin Pica. Från att jag tog tygeln till vi skrittade av kändes hon väldigt bra. Hon kändes pigg och positiv till arbete och galoppen var helt ljuvlig. Det märks att vilan hon fick gjorde henne barar gott. Musklerna och hjärnan fick vila och alla orytmiska rörelser är som bortblåsta. Hon söker sig gärna själv neråt i galoppen nu och det är väldigt positivt. Förut var det ju bara jobbigt tyckte hon. Trav känns också bra, väldigt mycket påskjut emellanåt som gör att jag inte kan sitta ner(!). Men det är bara till att träna på det helt enkelt, för det är ju så hon ska vara i traven.

Idag red vi återigen på hoppbanan men underlaget hade tyvärr blivit till det sämre igen. Fortfarande mjukar än vad det brukar, men Pica tyckte inte riktigt om det. Men vi gjorde det bästa av situationen helt enkelt. Idag kändes hon inte lika lätt och luftig som gårdagen utan var mer seg och lite hängig i handen. Kan bero på lite träningsvärk eller underlaget eller något annat, vad vet jag. Det är ju liksom ingen dans på rosor att rida och det kan ju inte gå bra varje dag, utan man får liksom leva på de där riktigt lysande ridpassen. Men återigen för att se det positiva i allt är att hon är betydligt lättare att rida i en rundare djupare form nu, övergångar är hon också bättre i, om jag rider som jag ska vill säga. Allt hänger ju på att jag hjälper henne och visar henne hur jag vill ha det. Hon kan ju inte veta själv! Sånt kan jag bli lite irriterad på, när man skyller på sin häst. Det kan ju aldrig vara hästens fel. Hästen har ju inte valt att vi ska rida på den. Vi har valt att rida på den! Och då kan man inte skylla på att hästen gör något fel, det är ju ryttarens ansvar att visa sin häst vad man vill att den ska göra och inte tvärtom. Jag lever efter mottot: Gör jag rätt, gör min häst rätt!

Försökte jobba en hel del bakdelsvändningar idag, men det går åt pipan hela tiden. Jag gör säkerligen fel och ger fel signaler till Pica och då får hon lite lätt panik och stannar för att hon inte förstår. Det är så sinnessjukt svårt! Skänkelvikningar och bakdelsvändningar är nog det som jag är sämst på. Skolor, byten, förvänd ja allt annat kan jag nog göra tror jag men inte skänkelvikning och bakdelsvändning. Men det blir till att träna stenhårt, för det väntar ju program i framtiden med en hel del bakdelsvändningar och så småningom skrittpiruetter.

Men imorgon ska vi äntligen träna igen. Ska bli så kul och vad jag vet svettigt, för nu är det länge sen vi tränade och där emellan har det varit vila och igångsättning. Så om jag känner mig och Pica rätt så lär det bli ett rätt kämpigt pass från bådas håll imorgon.

Nu ska jag se lite tv innan det är dags för sängen.

På återseende!

// therre

Hade bytt till morgonfodring och utsläpp idag. Mysigt är det tycker jag allt. Att få öppna dörren och tända lampan in till stallet och mötas utav hästarnas välkomnande gnäggningar. Lovley!

Dock så blev ju utsläppet mer spännande än vanligt. Började med att gå ner med Sessan och Figge till hoppbanan, helt problemfritt. Det är rätt gött att kunna gå med båda samtidigt, både smidigt och tidssparande.

Sen började jag släppa ut Pica, Elske, Luna som springer iväg bortåt. Det är ju en 200 m upptill hagen nu på sommaren. Men de springer i en fålla så det är väldigt smidigt. Men inte idag. När jag släpper ut Putte springer han iväg och jag går efter. När jag kommer runt hörnet på ridhuset så ser jag Putte stå och titta runt andra hörnet av ridhuset och ingen av de andra hästarna syns till. Putte ser mig och springer iväg, BAKOM RIDHUSET!

Shit, hinner jag tänka innan jag vänder och springer så fort det bara går i 3 storlekar förstora gummistövlar, in hämtar lite kraft och sen ut för att fösa dem tillbaka igen. Behövde bara visa mig och smacka till en gång och alla fyra vände om och sprang fint tillbaka in i fållan och upp till hagen.

Men vad var då problemet? Hur kunde de komma lösa? Jo, någon IDIOT igår har öppnat den tråd som spärrar av mot baksidan av ridhuset. Fint lagt ihop den i en hög på marken. Hur i helvete tänker man då?! Man är på en ny anläggning som ens förening har hyrt, det finns avspärrningar i anslutning till hagarna, antagligen har just det snöret som personen KNUTIT upp som sitter runt en stuprör en viss funktion i samband med hagarna. Det är liksom över mitt förstånd hur man kan knyta upp ett snöre och sen inte knyta tillbaka det. JÄVLA IDIOT! Jag var så arg när jag väl fått upp hästarna till hagen att det var tur jag fick avreagera mig lite med mockning.
Men personen tyckte väl tydligen att det var för jobbigt att gå tillbaka runt hela ridhuset in i stallet så den valde att gå bakvägen och lämna öppet.

Härlig morgon, NOT! Fick mig ju en kort springtur iaf. Känns skönt att det fanns så mycket spännande högar och lera för hästarna att titta på bakom ridhuset att de faktiskt inte hann längre än så, annars hade jag ngo fått jaga hästar på hela anläggningen.

I eftermiddag när jag åker upp igen så ska jag ha lite träning med ponny-tjejerna som ska rida i div två laget. Tycker att det kan vara bra med lite träningar som har fokus på programdelar och även bra för lagsammanhållningen och lite peppning från mig som lagledare. Efter det så blir det nog en uteritt om inte vädret skulle vända och bli väldigt dåligt. Fast först ska jag fixa lite med de nya tävlingsjackorna, lägga i lapp i varje påse så det blir rätt brodyr på rätt jacka.

På återseende!

// therre