...med fullständig frihet från måsten. Det är konstigt att man får så många fler timmar när man inte behöver göra just något. Jag hade liksom "dötid" innan jag åkte till stallet, varför finns den aldrig annars?   

Har idag gått en sväng runt staden eftersom jag först gick för att köpa förköp till Hoffmaestro på torsdag, men det gick inte av någon anledning. Inte heller Ida kunde köpa, så vi provar båda imorgon och den som är först köper. Sedan ned till Apoteket för att inhandla Zon gel, bestämde igår att jag kan prova med det eftersom Picas bröstmuskel fortfarande är svullen. Och vi ska ju ändå inte tävla något på några veckor, så de där två karensveckorna kommer flyga förbi.

Väl hemma sen blev det till att prova göra tävling i TDB, måste säga att jag nog ändrar min åsikt ang det hela. Väldigt enkelt och väldigt enkelt att själv söka tävlingar(!) i vilket distrikt man än vill åka till. Då kan man ju enkelt se vilka klasser som är mest vanliga och vilka som fattas för att man som arrangör ska kunna ge alla tävlingsryttare på olika nivåer möjligheten att få tävla lite närmare hemma kanske. Fixade till klubbens två dressyrtävlingar som vi har i maj, en ponny och en häst. Hästdressyren ska jag självklart vara med på , får se vilka klasser vi rider då. Kanske, kanske kan vi prova på en LA:6, om vi kommit så långt styrkemässigt vill säga. Alla delarna behärskar vi ju i nuläget men inte riktigt LA-mässigt än.

Dammsög sedan mitt rum, stooora dammråttor kan jag lova. Sen blev det dötid, så jag läste lite i min psykologibok, som ska användas på sista delkursen personlighets psykologi. Riktigt intressant, vill komma dit nu!

Vid halv fyra åkte jag till Pica. Hon gnäggade mig välkommen återigen, en trevlig vana som hon lagt till sig    Gav hötuss och bestämde mig för att gå ut till hoppbanan för dagens motion, dvs longering. På med träns, hjälm, vantar och så gummistövlar sen gick vi dit. Hoppbanan är inte den torraste för tillfället men den duger gott och väl till lite "löslongering". Pica var till en början lugn, men sen var hon bara snabb och galopperade i korsgalopp och förvänd galopp hela tiden. Men jag lät henne hållas, det var ju hon själv som ville. Överskottsenergin börjar ta vid I think. För det var något väldigt farligt bakom snövallarna, så Pica sprang med höga knän och luft i steget, svansen i vädret och huvudet högt. Emellanåt lät hon som en drake med. Tok-häst! Sen lugnade hon ner sig och vi kunde gå hemåt igen. Där spolade jag av benen och tvättade bort gammal salva på svullnaden.
Mockning, matsättning och bortsning innan det återigen var dags för alsolspritning och denna gång att smörja in med Zon. Snart så kan vi nog börja rida igen   Hennes "påse" är snart borta och svullnaden börjar gå ned, även om den fortfarande är synlig så går det ju iaf åt rätt håll.

Imorgon kanske jag slänger mig upp på Pica barbacka för att känna lite på henne, beror på när tävlingen är klar. Måndag blir det jobb på ridskolan och tisdag ska det börjas på ny delkurs igen, härligt!

Nu vankas det mat här hemma, så önskar alla en trevlig kväll!

På återseende!

// therre