Har otrolig stress inför kommande tävlingar, hur kommer allt att fungera? Hur kommer ljudet att fungera framför allt?! Om det ens vill fungera! Stress, panik och ångest. Vem valde så här många tävlingar med så här många starter?! Stress och magsår är liksom inte min grej, inte bra för mitt oflexibla sinne. Men jag ser fram emot morgondagen som är planerad till pricka.

8.00 Beger mig mot stallet med förhoppning att sitta till häst strax därefter.

9.30 Ridit klart och kan sadla av och låta ev svett torka på Pica innan hon får gå ut.

10.30 Förhoppningsvis klar med mockning och matsättning, åka hem!
11.00-13.30 Fri tid, dvs tid för lunch och lite plugg

14.00 Beger mig till stallet igen, kollar Pica så hon är hel efter hagen.
14.30-17.00 (I wish) Banbygge, framhoppningsbygge, granhuggning och andra förberedelser för tävlingen.

17.30 Dusch

19.30 Redo för party och Hoffmaestro! It´s gonna be crazy!

Någonstans däremellan kommer det att gå åt fanders, troligen kommer banbyggeriet kanske bli något längre. Men jag hoppas på många människor som kan göra att byggeriet går i ett jehuu. Men med mycket förberedelse och att banan är det enda som finns kvar att bygga så ska väl detta kunna gå enligt planerna.

Känner mig egentligen mest stressad över ljudet hur det ska fungera, men förhoppningsvis har vi fixat det innan själva banbyggningen tar vid. Stress och åter stress! Behöver nog några chilinötter för att lugna nerverna sedan!

Dagens ridpass hade jag stövlarna till ära. Höger är hyfsat bekväm, vänster är martyr. Vet inte om jag spände sporremmen för hårt eller om min vrist helt enkelt blir svullen när jag har stövlarna på mig (stukade/vrickade den i somras). Det är liksom den som hindrar mig från att vilja rida i dem, för jag vill ju rida i dem. Men som man säger "Vill man vara fin, får man lida pin".

Pica var till en början ouppmärksam för skänkeln och jag kickade till ett par gånger som resulterade i en kospark i väggen, hon lyssnade ju iaf   

Sen gick passet rätt bra, förutom stöveln som inte var särskilt bekväm och som tog all uppmärksamhet. Galopperade idag och det kändes härligt, ffa höger som var väldigt fin och rund.

Efter ridpasset skulle jag jobba, beslöt mig för att fortsätta stövelmjukningen så jag hade på mig de ytterligare 2 timmar och gick runt med. Mot slutet av första lektionen kände jag hur blåsor började bildas på sidan av hälen, men jag bet ihop och hade de en timme till. Sen var det en lättnad att få ta dem av sig vill jag lova! Men nu har jag ju använt dem ordentligt så imorgon är jag befriad. Behöver få rida ett harmoniskt pass med Pica eftersom hon nu är så arbetssam.

Nu ska jag se på tv, sista delen på CSI-triologin. Kan hända ett det blir tomt på inlägg ett par dagar, men jag lovar istället en lång uppdatering om hela påsken sedan.

På återseende!

// therre

 

Andréa

31 mars 2010 22:39

har inte läst klart hela men känner att 17 är en tid som till och med är för optimistisk för mig!! =)

http://andreavill.bloggagratis.se

 

Aramis - En dressyrblogg

2 april 2010 10:25

Åhhh där var väl mycket luft i det schemat :o) Hi hi! Önskar er en härlig påsk! Kramar

http://aramise.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...