Idag i Aftonbladet står det om olyckan som förändrade mitt och många andras liv. Malin dödades, 13 juli 2008 ett datum jag alltid kommer att minnas.

När jag läste artikeln som handlar om Sophia och Linn, som var med i bilen, och deras mål att förändra lagen blev jag både fylld av lycka för deras vilja och hat för  de fega och osanna berättelserna från de andra. Sophia och Linn har fått men för livet och den 18-årige föraren av den andra bilen fick skadestånd på 30 000 kr till Z föräldrar och samhällstjänst 120 dagar, Sophia och Linn fick inget. Det är skrattretande! Men tydligen så var väl Malins liv inte mer värt för de jurister och nämdemän som dömde 18-åringen.

Jag blir så arg på att det svenska rättsystemet är så fruktansvärt orättvist! Men visst han får leva med skammen att ha dödat en annan människa resten av sitt liv samt att han inte är något vidare omtyckt av många i Karlskoga.

Han och hans kompisar hävdar att de höll hasigheten, 70 km/h. Z bil säger annat. Man kunde inte ens hitta bromsspår och Z bil flög upp i ett träd och landade 69 meter bort från kollisions platsen. Det fanns inget kvar utav bilen, men han körde ju bara 70 km/h, skitsnack! Fegt att inte kunna erkänna och ta sitt straff, hoppas han mår skit.

Men hur som så gör Sophia och Linn en otrolig insats för Malins skull.

Än idag 1,5 år efter olyckan är korsningen där det skedde lika jobbig att passera. Och jag påminns ofta om att det faktiskt har hänt, då kommer den där klumpen i halsen och ögonen tåras.

Jag kommer så väl ihåg dagen när jag fick veta. Första samtalet från Cassie där jag trodde hon först skojade men sen faktiskt var allvarlig om att det skett en olycka. Det andra samtalet visste jag redan svaret när jag såg att det var Cassie som ringde. Hon behövde inte säga något jag förstod redan, Malin var död.

Att sen behöva ringa andra och meddela det jobbiga var ännu värre. Men vi alla kom nog närmare varandra utav händelsen.

// therre

 

Ida

12 januari 2010 09:43

Usch, så fruktansvärt! Kan inte sätta mig in i någons sitts men vilket helvete ni måste gått igenom.

 

Jenny

12 januari 2010 14:05

Vart kan man läsa artikeln? jag har letat överallt på internet men hittar det inte =/ Tycker iaf det är bra gjort av dom! Många kramar

http://jennysjogren.blogg.se

 

Therre

12 januari 2010 14:08

Ida: En mycket jobbig period kan man säga.

Jenny: Finns ingen på nätet, men jag har tidningen hemma som du kan få läsa om du vill :)

http://therre.bloggagratis.se

 

Jenny

12 januari 2010 16:14

Okej inte så konstigt att jag inte hitta något då ;) Ja jag skulle gärna vilja läsa faktiskt :)

http://jennysjogren.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...