Igår red jag i stövlarna igen, fortfarnade är varje ridpass till en början fruktansvärt obehaglig. Men allt eftersom jag börjar rida och blir lite "varm i kläderna" så blir även stövlarna mjukare och mer följsamma, dock kan jag fortfarande inte trampa ned hälen ordentligt. Ju mer jag trampar ner desto mer skjuts dom upp, haha! Men trots detta så ger de ett väldigt bra stöd för underskänkeln och smärtan är värd det stödet.

Då tillbaka till ridpasset. Fick henne riktigt härlig och mjuk i steget till slut, precis som det ska vara 

En till bra sak med stövlarna i nuläget är att jag måste rida mer med vaden än med hälen som ofta är lätt hänt annars. Där av tror jag att hon blir bättre eftersom jag kommer till en lite bättre ridning med just vaden.

Dagens ridpass blev i skor och chaps, tänkte rida mycket nedsittning idag men ryggen sa stopp för det tyvärr. Så jag tar igen det på torsdag för Ola istället. Idag blev det lite mer bråk eftersom jag kan sätta lite mer press på henne med sporren (eftersom jag faktiskt kan känna att jag har sporren intill   ), hon blir ju lätt lite tjurig men när man kommer över tröskeln så blir hon super! Red endel förvänd galopp till att börja med för att hitta lugnet då hon var lite snabb i galoppen i början. Hon är bra mycket starkare i galoppen nu än för ett par månader sen då det var mer skengalopp runt när vi red förvänd, nu kan hon gå ett par varv på volten till och med och fortfarande vara lugn och beskedlig. På Pica är det lätt att känna när hon är trött eftersom hon då gärna vill springa fort eller hitta saker som är super läskiga och då blir det ju så här:   

Men mot slutet blev hon riktigt fin i traven, mjuk och fint men i galoppen skulle det bara gå fort så då fick jag blir lite sträng mot henne så hon lyssnade istället för att springa ifrån mig. När hon gjorde det avslutade jag och sen avskrittning.

Imorgon ska Mimmi få köra ett pass på Pica då jag ska åka in till universitetet på dagen och sedan på kvällen jobba på ridskolan, då finns ingen tid till att rida helt enkelt. Så det är tur jag har Mimmi som kan ta över ibland.

Imorgon ska jag alltså åka buss till Örebro för första gången på säkert 3 år, känns lite spännande. Men mest spännande ska det bli att hitta till rätt ställe på universitetet, jag kommer nog se ut som ett bortsprunget barn imorgon  . Får väl se om jag överlever, det märks.

På återseende!

// therre

 

Annso

12 januari 2010 21:06

Ja det vart enklare att behålla adressen=) Kul att läsa att det går framåt för dig & Pica! Promenerar du i stövlarna? Då blir det mjuka fortare.

Trist me tråkiga kommentarer på bloggen men antar att det är sånt man får stå ut med? Asså med en öppen blogg? Aja, avundsjuka är en väldigt fin komplimang;-)

http://anziii.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...