Idag i Aftonbladet står det om olyckan som förändrade mitt och många andras liv. Malin dödades, 13 juli 2008 ett datum jag alltid kommer att minnas.

När jag läste artikeln som handlar om Sophia och Linn, som var med i bilen, och deras mål att förändra lagen blev jag både fylld av lycka för deras vilja och hat för  de fega och osanna berättelserna från de andra. Sophia och Linn har fått men för livet och den 18-årige föraren av den andra bilen fick skadestånd på 30 000 kr till Z föräldrar och samhällstjänst 120 dagar, Sophia och Linn fick inget. Det är skrattretande! Men tydligen så var väl Malins liv inte mer värt för de jurister och nämdemän som dömde 18-åringen.

Jag blir så arg på att det svenska rättsystemet är så fruktansvärt orättvist! Men visst han får leva med skammen att ha dödat en annan människa resten av sitt liv samt att han inte är något vidare omtyckt av många i Karlskoga.

Han och hans kompisar hävdar att de höll hasigheten, 70 km/h. Z bil säger annat. Man kunde inte ens hitta bromsspår och Z bil flög upp i ett träd och landade 69 meter bort från kollisions platsen. Det fanns inget kvar utav bilen, men han körde ju bara 70 km/h, skitsnack! Fegt att inte kunna erkänna och ta sitt straff, hoppas han mår skit.

Men hur som så gör Sophia och Linn en otrolig insats för Malins skull.

Än idag 1,5 år efter olyckan är korsningen där det skedde lika jobbig att passera. Och jag påminns ofta om att det faktiskt har hänt, då kommer den där klumpen i halsen och ögonen tåras.

Jag kommer så väl ihåg dagen när jag fick veta. Första samtalet från Cassie där jag trodde hon först skojade men sen faktiskt var allvarlig om att det skett en olycka. Det andra samtalet visste jag redan svaret när jag såg att det var Cassie som ringde. Hon behövde inte säga något jag förstod redan, Malin var död.

Att sen behöva ringa andra och meddela det jobbiga var ännu värre. Men vi alla kom nog närmare varandra utav händelsen.

// therre

Dagens ridpass gick i dressyrens tecken. Hade bestämt mig för att rida ett riktigt ordentligt pas idag med Pica, nu får det vara slut på slappandet snart är det ju tävling!   

Började rida på fyrkanten för att hitta en bra takt i traven, fortsatte sedan med arbete på volt och öppnor längs långsidorna. Hon kändes bra i höger varv men inte vänster, är så svårt att känna när det blir rätt! Hon vill ju gärna förböja sig i det varvet så när det känns bra så tänker jag ju bara att hon är förbjöd så då är det ju liksom inte rätt. Måste rida för Ola till veckan igen och få ställa mina hundra frågor som jag alltid gör.

Efter travuppvärmningen övergick jag till galopparbete. Började med vänster galopp och hon gjorde sig bara rak och skulle bara galoppera snabbt, så jag kämpade med att sitta tillbaka och forma henne. Gav upp till slut och red höger galopp vilket gickk mycket bättre, där är hon inte lika stark så jag kan sitta emot och få henne i det tempot som jag vill. Red ut på fyrkanten och red 15 meters volter på långsidorna och fokuserade på att hon skulle spåra ordentligt, kändes riktigt bra. Gick sedan över till vänster galopp igen och då var hon mycket bättre, red ett par 15 meter volter där med.

Sedan kom det in några andra som skulle hoppa och det var väldigt farligt tyckte Pica, så jag fick bli lite arg på henne när hon skulle fjanta sig. Konstigt nog så rider jag så mycket bättre när jag blir lite arg, då är jag mer noggrann med tempot och att hon ska forma sig runt inneskänkeln.

Tog lite mer galopp och vilken härlig känsla! Pica jobbade på härligt med bakbenen under kroppen och jag kunde känna hur hon nästan lyfte sig lite i fram. Så då tänkte jag att när jag fått henne så bra i galoppen kunde jag lika gärna prova ett byte, vänster till höger. Och vips så böt hon, RENT!    Massa klappar fick hon då! Skulle sedan prova höger till vänster men det gick inte, hellre gick i någon sorts sluta i förvänd galopp, söta hästen! Men efter ett par försök fick jag till det och hon bytte iallafal galopp. Då travade jag av henne, super härlig aktion i traven. Red ett par tempoväxlingar till mellantrav och hon gick kvar lika fint. Om jag kan få henne så här fler gånger och jobba henne där så hon blir stark kan vi nog komma långt i våran karriär.

Sen fick hon fleecetäcke på sig och skrittas av vid hand as usual. Jag tänker att min häst har burit mig ett ridpass så ska den inte behöva skrittas av under ryttare, så jag skrittar alltid av vid hand.

Imorgon ska jag trotsa kylan och gå ut i snön och galoppera eftersom hon gick så jäkla bra idag. Duktiga hästen!

På återseende!

// therre

Nu har jag suttit vid den stationära datorn ett tag och skrivit över bilder på skivor och lagt musik och dokument på usb-minne, så nu är den färdig att skrotas för att ge plats åt den nya   

När man får sitta och kolla på alla bilder för att rensa så kommer även en massa minnen tillbaka från den "gamla goda tiden" när man red mest för skojs skull, innan man hittade tävlingsbanan.

Malin och jag vi red ut i ur och skur med våra hästar Donia (min) och Chammo (Malin´s, till vänster). Jag kan nog med all säkerhet säga att utan de två hästarna hade vi nog inte hittat det där roliga med att ha häst, för gud vilka underbara läromästare!

Sen ville Malin sälja Chammo för att hitta en yngre och hittade då Smilla (mitten). Jag hade kvar Donia vid den tiden och vi red ut en massa.

  Jag litade till fullo på Donia och red ut själv massor utav gånger. Det skulle jag inte göra idag med Pica, Donia var stabil med ett psyke som hette duga och Pica är ju lite mer av den skvättiga sorten men ack lika härlig för det. Bilden ovan kan jag ärligt säga skulle kunna vara tagen antingen på Pica eller Donia ifrån ryggen, för de ser så fruktansvärt lika ut när man sitter. Pica har till och med kunnat ge mig samma härliga, nästan på snudd till "otäck", känsla som Donia kunde ge en. Ännu ett tecken på varför jag trivs så bra med Pica kanske?

Hittade även två bilder på kanonbra ridskolehästar. Bered er på nostalgi! Till höger har vi den fenomenala Willy f. 82, han fick avsluta sina dagar med att bara få ha det bra i en stooor hage. Willy kunde nog alla rida och var nog allas favorit, dock inte min jag skulle ju alltid rida de besvärliga hästarna.

Till vänster den underbara Ravon f. 88, min favorit på ridskolan sedan jag köpte Donia. Många minnen har jag med honom, maskerad-hoppning utklädd till Gimli i Sagan om ringen, delad femma på klubbtävling med Zäta som även hon red på Ravon den gången, alla hoppträningar, Lucia-häst åt mig år 2007, första och möjligtvis den enda gången jag "ridit" utan hjälm. Bästa fjordingen ever!

Mina fem hästar som jag ägt under ett par väldigt stormiga år i mitt liv, överst från vänster: Donia, Alna, Nabuko "Nalle", Famor, Pica

Alla har de lärt mig något och de har alla varit helt olika individer och på något sätt endå "fängslat" mig med sin charm någon gång.

Ännu en ridbild att bjuda på. Denna är från när jag tävlade Bellmondo i Laxå år 2006, kanske? En mycket trevlig häst att rida och tävla, vilket jag är tacksam för att jag fick chansen att göra.

En bild på den blå bilen, som nu i kylan inte ens har en fungerande hastighetsmätare. Utan ska man tro den så kör man stadigt i hundra, även fast man står still.

Och jag har ju levt ett vanligt liv utanför stallet också. Tog ju studenten 2008 och med självklart traditionell bal och champangefrukost. Kan väl tillägga (läs kanske skryta   ) med att allt hår i baluppsättningen är mitt eget. Har nog aldrig känt mig så fin som just den dagen.

Jisses, vilket nostalgi-inlägg! Men ändå härligt att man kan fånga så mycket på bild under alla år som passerar. Dock är ju inte jag den som är flitigast på att för eviga minnen på kort, men jag jobbar på det.

Nu off to tha stable. Ska ta in två små hästar som fått vara ute en stund i kylan, stadiga -20 grader är inte att leka med. När ska det sluta?!

På återseende!

// therre

Fredag, idag och den har bjudit på lugn och ro. Härligt!

Kollade upp lite inför kommande pendling via buss till universitetet och kom fram till att det kommer bli dyyyyyrt! Men nu på kvällen har jag löst det hela med att låna pappas pendlarkort de dagar bara jag ska åka in, en mycket smart lösning som gör att jag sparar massor av pengar. And that I like   

Fredagens ridning gjordes med Pica iklädd lindor på alla fyra och fina tränset med bling bling. Jag hade dagen till ära klätt mig i mina Cavallo stövlar. Har fått tips om att använda kilar för att slippa de värsta blåmärkena i knävecken, så idag provade jag det. Det kändes väl lite bättre idag inte riktigt samma smärta men fortfarande gjorde det ont i vissa lägen, men det var överkomligt. Dock så gjorde det satans ont nere vid vristen där stöveln klämde skinnet, men det var bara att bita ihop. Men efter ett tag så kändes stövlarna helt okej att ha på sig, känner att de kommer bli väldigt bra och lovley när de väl är inridna ordentligt. De ger ett otroligt bra stöd i vilket fall, jämfört med när jag rider med skor och chaps.
Btw när jag är inne på ämnet stövlar, hur ska man sköta dem? Smörja varje gång man använt dem? Hur ofta ska man fetta in dem? Alla tips och råd är mer än välkomna, vill gärna att de ska hålla ett par år.

Lyckades få till ett rätt så hyfsat pass idag, trots vissa svårigheter att ha skänkeln intill Picas sidor. Red lite liknade som gårdagens pass för Ola, dock så är det klart att jag inte fick till det riktigt lika bra som igår men som sagt hyfsat. Imorgon rider jag med chaps och kan där med rida lite mer noggrant, ska även börja träna på att orka sitta ned på Pica i trav nu eftersom jag inte alls har lika ont i rygg längre när jag rider, dock inte helt bra. Men bättre!   

Resten utav kvällen ska jag se på Let's Dance och säkert något annat. Imorgon ska jag rensa den stationära datorn så vi kan koppla in den nya, kanske bjuder på ett par gamla bilder om jag hittar några som är skojiga.

På återseende!

// therre

I dagarna två har jag nu tränat för tränare. Igår hoppning, idag dressyr.

Hoppningen igår var väldigt nyttig för både mig och Pica. Vi hoppade 3 studs och sedan ett räcke runt på en oxer och sen tvärsom. Pica var till en början väldigt seg som hon varit de senaste dagarna och efter framridningen så började hon lite med skakningar, så nätet åkte på. Efter det vaknade hon till liv vilket var roligt, dock blir hon så jäkla ostyrbar och bara springer när hon bli så. Men hellre en häst som är vaken och framåt än seg och lite inåtvänd, som hon kan vara ibland.

Pica tyckte det var roligt att få hoppa igen, dock var väl inte vår teknik den bästa. Det var bara fort och över som gällde, så hon hoppade inte med ryggen i onödan inte. Räcker det med att snabbt veckla upp benen så gör hon det, lata hästen!

Men skoj var det och jag fick lära mig att jag behöver hoppa kontinuerligt för att få henne lika fin som hon var på träningstävlingen i höstas. Så nu ska det planeras in lite mer kontinuerlig hoppträning för det är ju även väldigt bra för dressyrarbetet.   

Idag, torsdag, har jag på morgonen tränat för Ola. Fick jobba mycket med att få henne att släppa bettet och mjukna i nacken dvs sluta spänna den och istället slappna av och komma ned lite grann i formen.

Fick börja med svag öppna längs långsidorna i båda varven sedan in på volt och jobba med att få henne att runda sig kring innerskänkel. Måste passa yttersidan, speciellt i vänster varv där hon gärna förböjer sig i halsen. Sedan övergick ridpasset i galopp där jag skulle hitta långsamma, runda och stora språng med fortsatt "mjuk" nacke. Hon kändes väldigt bra i galoppen, men jag måste tänka på att sitta tillbaka och fånga upp henne med sätet mer. På Pica är det väldigt lätt att hamna i lite för mycket framåtläge i galoppen eftersom hennes långa bakben ger ett sådant påskjut. Fick avsluta ridpasset med att återigen rida öppna längs långsidorna och sedan hitta den runda galoppen. Ett mycket bra pass och jag kände att idag jobbade vi med varandra och inte mot varandra vilket är väldigt bra!  

Efter ridpasset fick Pica gå in i boxen och äta lite hö och silage i väntan på hovis som var där idag och skodde. Så nu har hon fått nya dojjor och snösulor, så nu kan det gärna få bli lite mildare väder så man kan rida mer utomhus i snön. Men det lär dröja, har hört att kylan ska hålla i sig 10 dagar till så det är väl bara att acceptera det.

Så nu när det blivit så kallt i stallet, pga ventilationsbyte, så bestämde jag mig för att Pica skulle få använda det fina Domani-täcket som jag fick av Ola förra året som tack för hjälp med Putte. Och gissa om jag blev glad över att få det täcket! Hade gått och suktat efter ett precis sådant jätte länge men tyckte de var så dyra trots rea. Men nu har jag ett sådant i min ägo.

Och Pica verkade nöjd med sitt "nya" (aldrig använt tidigare) täcke.

Nu ska jag ta och vila lite middag innan jag ska möta Malin på stan för en fika, ska även köpa en bok till min kurs utav henne.

På återseende!

// therre

Jag skriver ofta om att jag läser en massa bloggar och jag tänkte tipsa om ett par som jag läser varje dag.

Jag läser flest häst-bloggar eftersom jag nu är en stor hästnörd (!) och de bloggar som jag läser är skrivna av hästfolk som har samma tankar kring ridning, skötsel och allt runt omkring. Därför är det så roligt att kunna följa med i deras vardag med deras underbara hästvänner.

Aramis

Den här bloggen har jag snart följt i ett helt år, det året har varit otroligt spännande tycker jag. I bloggen skriver Liv om sitt liv tillsammans med sina fina hästar Aramis och Rigoletto. Liv är även otroligt duktig på att göra hästskulpturer!

Jag började läsa bloggen eftersom att Liv kommenterat min blogg en gång och sedan dess blev jag liksom fast.

Ida

En blogg som jag gillar starkt! Bloggen är väldigt spännande att läsa och jag kastades in mitt i när Ida letade ny häst och jag kände igen mig så mycket i alla hennes tankar, eftersom jag själv precis då hade letat efter ny häst. Sen dess är jag fast. Ida skriver inte bara om hur hennes hästliv ser ut utan även om sin vardag mot giftermål.

Andréa

Min bästa kompis som skriver lika tokigt som hon är tokig, vet inte vad jag skulle göra utan henne varje dag!

Havrepappa

Vem kan ha missat ridsportens kanske bästa blogg genom tiderna? Sarkasm blandat med seriösa inlägg om allt som händer i hästvärlden. Började läsa hans blogg när han skrev på blogg.se och hittade den genom hans frus blogg (som är hemlig). Redan från början var han spot on med allt och han är nu "kändis" i hästbloggvärlden.

Emelie Brolin

Ridinspiration på internet!

Linda och Chocco

En ny inspirations blogg att läsa. Har tidigare bara läst om dem i ridsport och deras framgångar på arab SM och EM, sen jag började läsa bloggen så har jag fått ny respekt för vad araber kan prestera. Såg en filmsnutt och kan bara säga WOW!

Förutom de här bloggarna läser jag självklart fler, men dessa kände jag att jag ville dela med mig lite extra av. Här är det en nästan daglig uppdatering som jag gillar.

Så enjoy!

// therre

Idag vaknade jag upp till en termometer som visade -23 grader, härligt. NOT!

Jobbade återigen på ridskolan idag, alla hästar fick vara inne pga frysrisk. Man vill inte jätte gärna behöva köra vatten till 27 hästar.
Söta Ackelja mådde bra idag efter gårdagens olycka. Hennes öga, som hon slagit i igår, gjorde att hon såg ut som hon gått en boxningsmatch. Hon gnäggade i princip varje gång man gick förbi henne eftersom hon gärna ville ha några extra sockerbitar och samma uppmärksamhet som hon fick igår, självklart fick hon ett par extra klappar idag när man gick förbi boxen.

Då jag planerat vila för Pica idag pga skoning så blev det ingen ridning, även fast hovis inte hann ta henne idag. Men han kommer tillbaka på torsdag och tar hennes fötter, min hovslagare är bäst! Så på torsdag ska det bli snösulor i dojjorna så vi kan rida utomhus när vädret är lite varmare.

Imorgon ska vi hoppa och på torsdag ska jag rida för Ola.

Idag efter att jag jobbat klart for jag till Jysk och köpte mig en ny huvudkudde. Köpte en kudde av samma märke som täcket jag köpte för någon månad sen. Kudden verkar vara superskön! Jag tänker att man bör faktiskt investera i kvalitets grejer till sängen så det är vad jag gjort nu, dock var både på rean och till halva priset!

Om en vecka ska jag åka in till Universitetet i Örebro för registrering och om två veckor påbörjar jag mina studier.

Nu ska jag se på tv.

På återseende!

// therre

Idag blev det en mycket händelserik dag när jag jobbade på ridskolan. Först så kom Valle (ridskoleponny, one of a kind!) in med svullet och blodigt öga, blod blandat med ögonvätska som runnit längs ganaschen och blivit till is. Han har antagligen lekt (läs blodig lek) med Clabbe som vanligt.

Senare på dagen så hade jag varit på kontoret med Loni och Linda, sen gick jag ut till stallet. När jag kommer in dit ropar Ola: KOM FORT! HON HÅLLER PÅ ATT DÖ!!! Jag slänger allt jag har i famnen och skyndar dit och ser Ola kämpa med lilla Ackleja (otroligt söt ridskoleponny, heartbreaker så att säga) för att hon ska få luft, hon verkligen har panik och kan knappt andas! Vi lyckas på något sätt få loss henne som tur är! Jag går in och tar av henne grimman som hon lyckats fastna med i boxdörren bredvid och hänger i sin grimma över sin egen box dörr.

När jag tagit av henne grimman så ser jag blod på mina händer och vi ser även blod på dörren, jag ber Ola hämta Linda och Loni. De kommer och vi letar febrilt efter något sår men hitta inget i all vinterponnypäls, så Linda beslutar att det ska klippas. Utav klippningen kommer ett en-två cm långt hål fram precis bredvid struphuvudet, där alla även vet att halspulsådern går! Tänk om Ola inte hade gått ut i stallet och kolla varför alla hästar förde sådant liv i stallet eller om jag inte kommit ut precis då, då kanske inte lilla Ackleja levt.

Hela hennes dörr är helt sned efter att hon kämpat för att komma loss och efter hela incidenten stod hon och andades jätte konstigt antagligen helt i chock. Men hon fick två fleecetäcken på sig och Linda ringde efter vetrinär som nu varit där och tittat på hennes sår.

Men man tänker ju hur nära det var att återigen ha en död ponny på ridskolan. För några år sedan när det fanns spiltor hittades ju Victor (fenomenal hopp-ponny) i boxen intrasslad i snöret liggandes med bruten nacke. Usch, hemska tanke! Men tur ska man ha ibland. Det som är lite läskigt är att det till och med var i samma då spilta nu spiltbox som båda olyckorna skedde.

Men nu är det hur som aldrig någon grimma på hästarna förutom i hagen eller när man har dem under uppsyn.

Efter att få ha känt adrenalinet pumpa genom kroppen skulle ju Pica får motionera sig. Jag hade bestämt mig att trotsa kylan och bege mig till hoppbanan för att rida lite i snön. Fick sällskap av Frida och Figge.

Och hur underbart var det inte att få rida i snö tror ni?! Pica kändes sådär härligt schwungfull i sin gång och jag bara njöt av att känna henne arbeta genom varje led i benen. Red i ca 20 minuter ute sen höll både jag och Frida på att förfrysa oss, så vi gick in och avslutade ridpasset. Men känslan av att det där härliga finns där gör att jag nu fått lite mer motivation till att träna och rida mer nu. Finally lite att sträva efter igen!

Nu ska jag varva ner och ladda inför en ny förhoppningsvis inte lika händelserik arbetsdag imorgon.

På återseende!

// therre